Domenic

För några veckor sedan fyllde Domenic Johansson 18 år. Har du hört det namnet förut? Förmodligen inte, eller så har du hört det en gång i tiden och glömt bort det. Domenic är en pojke som tvångsomhändertogs för tio år sedan av socialtjänsten på Gotland.

Efter att klagomål framförts mot familjen – det handlade bland annat om misstänkt psykisk ohälsa och det faktum att pojken hemundervisats och ansågs isolerad – ingrep socialtjänsten brutalt den 25 juni 2009. Familjen – pappa Christer, mamma Annie och Domenic – satt då på ett flygplan som skulle föra dem till Annies hemland Indien, där de hade bestämt sig för att börja ett nytt liv tillsammans. Socialtjänsten hade tagit hjälp av polisen som stormade in i planet och skiljde Domenic från sina föräldrar med tvång. Han flögs till en jourfamilj i Visby medan föräldrarna lämnades kvar, förtvivlade, utan sin son. Rigorösa begränsningar i umgänget infördes, och föräldrarna fick bara träffa sonen var femte vecka under övervakning. Trots att man kunde visa resultat från läkarundersökningar som visade att Christer var psykiskt frisk, och att Dominics journal berättade att pojken utvecklades normalt, vägrade socialtjänsten att lämna tillbaka barnet till föräldrarna. En lång och tyvärr fruktlös kamp följde, som vi inte kan redogöra för i detalj här. Fallet uppmärksammades också utanför Sveriges gränser, bland annat i Indien och USA.

Nu när tio år har förflutit kan det vara på sin plats att hedra den här drabbade familjen genom att reflektera över det som hänt och hur det kunde ha undvikits. Vi kan inte göra det gjorda ogjort, men vi kan jobba för att det inte ska hända igen.

Det är lätt att sätta fokus på pojkens föräldrar skulle ha gjort si och så. Kanske, kanske inte. Även om det funnits något som kunde betraktas som missförhållanden – vilket socialtjänsten inte kunnat bevisa – är frågan man måste ställa sig vilka åtgärder som är rimliga och proportionerliga. Att skilja ett litet barn från dess föräldrar i en polisinsats just den dag de är på väg mot sitt stora äventyr i livet? Att förbjuda en mor att träffa sin minderårige son under nio* års tid?  Är det någon människa vid sunda vätskor som menar att det är en rimlig åtgärd att vidta för eventuella smärre missförhållanden i ett kärleksfullt och tryggt hem? Är det inte snarare åtgärder som passar bättre för terrorister och grovt kriminella?

Vi säger gärna att Sverige är ett humant land. Vi protesterar gärna mot andra länder som praktiserar dödsstraff och inhumana bestraffningar. Men den svenska staten kan utsätta föräldrar för ett straff som är grymmare än någon fysisk tortyr och, skulle en del säga, kanske grymmare än döden – nämligen att med våld skilja barnen från föräldrarna.

Dessutom är det oerhört svårt för medborgaren att få rätt mot staten. Socialen gömmer sig bakom sekretess. Personer som protesterar kraftigt eller gör motstånd på olika sätt – en helt naturlig reaktion när någon tar ifrån en det käraste man har – klassas som icke samarbetsvilliga, vilket förstör deras framtida möjligheter att återförenas med barnen. Tjänstemän som gjort fel kan inte ställas till svars och familjernas fri- och rättigheter kan inte garanteras. Är detta värdigt en rättsstat?

Bakom systemen, och bakom medborgarnas oförmåga att protestera, finns tankar och uppfattningar som påverkat vårt samhälle i åratal. En sådan idé, i grunden socialistisk, är att barn inte tillhör familjerna utan är någon slags statlig egendom. Föräldrars rätt att själva fostra och utbilda sina barn är kraftigt begränsad och betraktas rent av som något suspekt. En annan inverkande faktor är likriktningen i tänkandet och misstänksamheten mot det avvikande. Du får inte vara annorlunda i Sverige! Du får inte göra saker på ett annat sätt eller tänka annorlunda än vad samhället (läs staten) föreskriver. Om du gör det betraktas du inte som en tillgång och inspiration utan som ett hot.

Vi vill införa en rad åtgärder för att skärpa familjernas fri- och rättigheter i Sverige. Det handlar bland annat om att återinföra tjänstemannaansvaret, stärka rättsskyddet och reformera socialtjänstens verksamhet. Vi vill också att alla som på olika sätt kommit till skada i statens vård (på institutioner och i fosterhem) ska garanteras ersättning, oavsett när övergreppen skedde. Vi tror att detta är alldeles nödvändigt för att komma till rätta med en lång historia av missförhållanden och rättsövergrepp.

Men det finns också en sfär som man inte kan verka inom politiskt, och det är just på tankarnas domän. Vi har genom utbildning och uppfostran skolats in i ett tänkesätt som gör att vi kan ha grova missförhållanden under näsan men inte se dem. Det är dags för oss att vakna. Börja se på dig själv och andra som fria människor. Du är inte statlig egendom. Din familj är inte statlig egendom.

Nu är Domenic myndig och fri att träffa sina föräldrar och ge sin version av historien. Har separationen orsakat sår som inte kan läkas? Är de för evigt främlingar för varandra? Finns det en väg till återförening och normala familjerelationer? Vi vet inte, men vi hoppas och ber att den här familjen går en ljusare framtid till mötes.

Annette Westöö & Maria Brodd Hemmelin

 

*Totalt besöksförbud råder sedan 2010.

https://www.varldenidag.se/nyheter/fallet-dominic-uppe-i-hovratten/cbblkz!WNEj512sTz6ftsTSDKb1Fw/

http://dominicjohansson.blogspot.com/

https://www.nkmr.org/en/import/92-all-case/all-swedish-case/gotlandsfallet/2224-dominic-johansson-case-indias-media-awakes

 

Publicerat i Uncategorized

Kristna Värdepartiets eftervalsanalys EU-valet 2019 – ordföranden reflekterar

Kristna Värdepartiet har kommit för att stanna. Vi hade inte några kortsiktiga förhoppningar om att kunna förändra svensk politik. Kanske vår främsta motivation var att skapa ett politiskt alternativ som vi som grundade partiet kunde rösta på med samvetet i behåll. Men vi hade förstås ambitionen att långsiktigt forma ett livskraftigt och tydligt parti grundat på kristna värderingar.

Om man har denna långsiktiga ambition måste man vara beredd på mycket slit. Man måste vara inställd på att inte ge upp. Det är ungefär som ett maratonlopp. Startar man ett maratonlopp som om det vore ett 100-meterslopp, så kommer man snabbt ge upp.

Detta långsiktiga perspektiv är kanske den främsta anledningen till att vi vill ställa upp i alla reguljära val i Sverige. Vi vill säga till oss själva och alla våra potentiella väljare (och alla andra också för den delen) att vi har kommit för att stanna. Därför ställer vi upp i alla val även om alla realistiska bedömningar säger att vi inte kommer att få något mandat i just detta val.

Ett annat skäl till att vi ställer upp i alla reguljära val är precis samma skäl till att svenska försvarsmakten har repövningar. Vi måste kontinuerligt träna och bygga vår ”val-apparat”.

Ett tredje skäl är att ingen röst på Kristna Värdepartiet är bortkastad även om vi inte får något mandat i just detta val. Betrakta tre av de partier som i relativt modern tid kommit in i riksdagen: Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Tiotusentals (ja om inte hundratusentals) svenskar ”kastade bort” sina röster på något av dessa partier innan de kom in i riksdagen. Var det bortkastade röster? Ja kortsiktigt, men inte långsiktigt. Utan dessa tusentals ”bortkastade röster” hade inget av dessa partier funnits i riksdagen idag. Utan dessa ”bortkastade röster” hade Miljöpartiet inte haft regeringsmakten. Vad som anses ”bortkastat” är en fråga om perspektiv. Det enda realistiska för oss i Kristna Värdepartiet (precis som för MP, KD och SD medan de också var småpartier) är att ha ett större perspektiv. Ett litet perspektiv är helt enkelt uteslutet eftersom det faktiskt är verklighetsfrånvänt. Det bortser från den verkligheten att ett litet parti faktiskt KAN komma in i Riksdagen om man inte ger upp. Men då måste man göra insatser nu, med framtiden i sikte.

Vad kan vi då säga om vårt valresultat detta EU-val 2019? Låt oss börja med KV:s valhistorik:

  • EU-valet maj 2014 – 307 röster (<0,01%) (Valdeltagande 51%)
  • Riksdagsvalet sept 2014 – 3553 röster (0,06%) (Valdeltagande 86%)
  • Riksdagsvalet sept 2018 – 3202 röster (0,05%) (Valdeltagande 87%)
  • EU-valet maj 2019 – 1596 röster (0,04%) (Valdeltagande 55%)

Det första val vi deltog i var EU-valet 2014. Då fick vi 307 röster. Detta EU-val 2019 fick vi 1596 röster. Det är en ökning med mer än 400%. Betraktat i det ljuset är detta en enorm framgång.

Men jämför vi med det stöd vi fick i riksdagsvalen 2014 och 2018 är valresultatet i detta EU-val en besvikelse.  Vi hade behövt 917 röster till för att komma upp till 0,06% och 497 röster för att komma upp till 0,05%. (Tittar man bara på antalet röster så tar man inte hänsyn till att valdeltagandet i EU-valen är avsevärt lägre än i riksdagsvalen. Därför jämför jag procentsatserna istället.) I det avseendet tyder detta val på minskat stöd för oss. Men då måste man komma ihåg att folk tänker annorlunda kring ett EU-val jämfört med ett riksdagsval. Här är några relevanta faktorer:

  • Man kan tycka att KV:s frågor och politik känns mer relevant i svensk politik jämfört med EU-politiken. EU tar exempelvis inte ställning i abortfrågan utan har lagt den frågan på respektive nation att bestämma över.
  • Man kan tänka att andra partier lyckas bra att på EU-nivå stå upp för kristna värderingar, exempelvis gör man kanske DN:s tolkning av Adaktussons röstande i abortfrågan (dvs att man tror att Adaktusson är en abortmotståndare i smyg – vilket han själv förnekar!)
  • Ganska många bibeltroende eller konservativt kristna är mycket EU-skeptiska och kan tycka att KV inte ens borde ställa upp i EU-val.

Att ett EU-val inte känns lika viktigt kan vara en förklaring till varför vi fått färre röster. Det kan också vara en förklaring till varför det varit svårare att mobilisera våra egna medlemmar och sympatisörer till att sprida information och lägga ut valsedlar. Vi tror att vi faktiskt går miste om en hel del röster därför att personer som tänkt rösta på oss väljer ett annat parti när det inte hittar våra valsedlar i vallokalen.

Inför valet 2022 måste vi göra allt som står i vår makt att hitta tillräckligt med folk för att få ut våra valsedlar i alla vallokaler. Vi bör också satsa på att få upp valaffischer i åtminstone 100 kommuner. I möjligaste mån måste vi signalera vår intention, nämligen att vi har ambitionen att vara ett seriöst politiskt parti. För att lyckas skicka den signalen är valsedlar och valaffischer ett minimum.

Inför valet 2022 bör vi också storsatsa i ett antal kommuner där vi försöker få mandat i kommunfullmäktige. Vi bör redan nu arbeta på att hitta 5-10 kommuner där vi har villiga och kompetenta kandidater och där vi satsar på att utveckla en kommunalpolitik byggd på tydliga kristna värderingar. Inför valet 2022 behöver vi också bygga upp en rejäl val-fond så att vi har råd med alla de satsningar som behöver göras.

Min slutsats av detta val är: Detta var en förberedelse för valet 2022. Låt oss lära oss av de områden där vi brister, åtgärda det och sedan göra ett så bra val 2022 som vi någonsin kan.

Till sist vill jag rikta ett gigantiskt stort tack till alla er som slitit med valsedelsdistributionen utöver landet. Ni är guld värda! TACK!

ljk

Mats Selander
Ordförande Kristna Värdepartiet

Publicerat i Sverige och världen

Skydda Europas judar

man-3274012_1920

Europas judar är under attack. Judar misshandlas och hånas på öppen gata. Synagogor vandaliseras. Judiska gudstjänster och firanden av judiska högtider måste hårdbevakas av polis. Många är vittnesmålen från judar om att man inte längre vågar visa sig i kippa eller med en davidsstjärna runt halsen. Detta sker inte i avlägsna hålor på landsbygden i Europas periferi,  utan i de ledande europeiska länderna, i städer som Paris och Berlin. I Frankrike, säger president Macron själv, är situationen för judar sämre nu än den varit någon gång sedan andra världskriget. I Tyskland ökade antalet antisemitiska händelser och våld mot judar under 2018, och Judiska centralrådets ordförande hävdade redan 2017 att judiskt liv i landet bara är möjligt under polisskydd. Även i Storbritannien var 2018 ett ”rekordår” när det gäller antalet antisemitiska händelser – mer än 100 i månaden.

Här uppe i Sverige är situationen inte bättre. Malmö har blivit ett skräckexempel, men även i andra städer i Sverige har vi sett mycket av både verbala och fysiska attacker mot judar. Många judar ser tyvärr ingen annan utväg än att lämna landet.

Hatet kommer från olika politiska och religiösa håll men hämtar näring från ungefär samma antisemitiska mylla. Vissa lögner om judarna verkar aldrig dö och dyker upp i vitt skilda sammanhang i olika skepnader. Sådant kommer förstås från de övervintrade nazisterna och vit makt-rörelsen.  Men antisemitismen dyker även upp bland etablerade politiker som hos Jeremy Corbyn och hans Labourparti, lätt förklädd men helt igenkännbar. Gränserna för vad man kan säga och komma undan med töjs bit för bit.

Samtidigt går det inte att förneka att en stor del av dagens antisemitism har kommit med invandringen – främst den muslimska invandringen. Det är väl egentligen inte förvånande. Om stora mängder människor som i sina hemländer matats med propaganda mot judar flyttar in i Europa är det inte konstigt att antisemitism och antijudiska attacker ökar i de europeiska länderna. Särskilt inte om en stor del av de inflyttade är unga män, och i synnerhet inte om propagandan tillåts fortsätta på europeisk mark, vilket inte alls är ovanligt. Här kan det vara värt att notera att en del av den antisemitism som kommer från Mellanöstern hämtat inspiration från europeiska källor. Sion Vises protokoll, en tsarrysk fabrikation från sekelskiftet som beskriver en judisk världskonspiration, är till exempel en populär skrift i arabländerna. Sådant tankegods som vi hoppades att vi hade lämnat bakom oss kommer nu tillbaka med full kraft från utanför Europas gränser.

Vår behandling av våra judiska minoriteter kan fungera som en termometer, och vi kan bara konstatera att Europa har svår feber.

Vi behöver mer tolerans. Vi behöver också mindre tolerans.

Vi behöver mer tolerans mellan människor. Det är inte den sorts ”tolerans” som betyder att man ska bejaka alla slags påfund,  aldrig dra gränser, tycka som alla andra, slänga sig med progressiva floskler och vifta med regnbågsflaggor. Jag menar den sortens tolerans som är nära besläktad med civilisation, en inställning som hjälper oss att leva sida vid sida i vardagen. Fast den andre skiljer sig från mig vad gäller tro, kultur, etnicitet och åsikter – fast den andre, enligt mig kanske har fel på alla punkter – så kan jag visa den människan respekt. Aktningen för människors värdighet och frihet, förmågan att skilja på sak och person – det behöver vi mycket av.

Samtidigt behöver vi mindre tolerans. Vi behöver dra gränser och skydda gränser, i alla bemärkelser.  Melanie Phillips skriver om paradoxen i vårt moderna samhälle:

We tell ourselves that we stand for human rights, freedom, democracy, tolerance – and yet we also tell ourselves that we cannot uphold those rights, because to prefer one culture over another is racist or xenophobic, even if the culture  being so preferred is our own. So a liberal society by definition cannnot defend itself but, in the interest of equality, must apparently accept its own obliteration.

Man kan inte vara tolerant mot ondska. De ideologier som vill förstöra våra samhällen och förklarar krig mot allt vi står för måste bekämpas. De som söker sig till Europa med ont i sinnet måste stoppas. De som uppmanar till hat och våld måste uppmärksammas och lagföras. De som vandaliserar, misshandlar och dödar måste straffas. Hårt. Det är inte barbariskt. Det är  att försvara vår civilisation.

Vi är för att de europeiska länderna – alla europeiska länder, inte bara de som är med i EU – samarbetar kring frågor som berör oss alla. Hoten mot Europas judar är definitivt en av dessa. Nu är det tid att handla.

a

Annette Westöö

Nr. 2 på EU-listan

Publicerat i Uncategorized

EU-val

59898359_365497710744446_2610593530392870912_n

Kristna Värdepartiet ställer upp i EU-valet.

Vår Europapolitik från partiprogrammet (scrolla ner).

Ordförande Mats Selander talar om vår EU-politik.

Vår EU-lista.

Vår flyer inför EU-valet.

Allmän information om EU-valet.

Viktigt! Du kan använda en blank valsedel för att rösta på oss. Skriv Kristna Värdepartiet på valsedeln, och använd för säkerhets skull inledande versaler i båda orden.

Här finner du mer information om hur du röstar med blank valsedel.

Publicerat i Sverige och världen

Tillbaka till framtiden, EU!

map-3473166_1920

Om EU ska ha en framtid så måste det förändras. Ett EU som allt mer centraliseras, och som sakta men säkert tar över allt mer makt från Europas länder, har ingen framtid och förlorar legitimitet hos allt fler medborgare. När makt centraliseras till ett fåtal människor blir den korrumperande och utgör därmed en fara för demokratin.

Den sociala ingenjörskonst som EU sjösatt, skapar ett socialistiskt Europa, där människors inflytande över sina egna liv inskränks och friheter krymps. Ska EU ha någon framtid måste vi tillbaka till ett EU som är begränsat till att skydda EU-medborgares grundläggande fri- och rättigheter, och främja handel och gemenskap mellan länder.

  • Rätten till liv måste skyddas från konceptionen fram till en naturlig död
    Det mänskliga livet startar vid konceptionsögonblicket, därefter är det en pågående utveckling fram till den naturliga döden.
  • Sätt stopp för pedofili 
    De nätverk av pedofiler som återfinns i samhällets ALLA skikt ska avslöjas och lagföras. Detta arbete bör intensifieras och ges mer resurser.
  • Sätt stopp för trafficking
  • Samvetsfrihet bör införas i hela EU
  • Verka för goda relationer till Israel
  • Tillåt hemskolning
    Det är en mänsklig rättighet att få råda över sina egna barns utbildning. Européer ska inte behöva gå i landsflykt för att få hemundervisa.
  • Skydda och stärk yttrandefriheten
    Yttrandefrihet är grundläggande för en demokrati. Därför är de oacceptabelt att EU anser sig ha rätt att begränsa, försvåra och till och med censurera EU-medborgares yttrandefrihet.
  • Nej till djurtransporter med levande djur
    EU:s överstatliga jordbrukspolitik har bidragit till att långa transporter med levande djur har blivit allt vanligare. Vi bör genom samarbete sätta stopp för detta djurplågeri.
  • Sveriges bör sträva mot att vara självförsörjande när det gäller matproduktion.
    Småskaliga jordbruk är bättre för både människan, djuren och miljön. Gårdsförsäljning av produkter ska underlättas och uppmuntras bl.a  genom ett förenklat regelverk. Vi behöver en levande landsbygd och en ökad inhemsk matproduktion kan vara en steg i denna riktning.

27849309_10155604263843218_1791518865_n

Maria Brodd Hemmelin
Kandidat nr 3 på EU-listan
Talesperson Barnomsorg och Vård & omsorg

.

(Bild överst av Michael Gaida från Pixabay )

Publicerat i Sverige och världen

Mats Selander talar om KV:s EU-politik

Publicerat i Sverige och världen

Vi bör självklart själva bestämma över vår migrationspolitik

global-102448_1920Det finns två väldigt tunga skäl till varför vi motsätter oss det nyligen underskrivna FN dokumentet Global compact for migration.

1) Det känns som det är ett hafsverk, trots att många hävdar att det tillkommit efter många år av arbete. Jag skulle vilja höra upphovspersonerna berätta hur de arbetat, vilka direktiv de fått och – framför allt – hur de själva skulle tolkat det om det var de som skulle skriva under dokumentet.

Varför alla dessa motsägelser?

Den största motsägelsen av dem alla är att dokumentet inte ska vara bindande – samtidigt som över 30 punkter börjar med ”Vi förbinder oss….”. Är inte detta förbindande?

2) Den andra anledningen är demokratisk. Vi kan hålla med om flera punkter i dokumentet – men vi vill själva bygga, vi vill själva forma, vi vill själva bestämma över hur vårt land ska styras. Det har vi klarat av förr – och dessutom lyckats hålla oss borta från krig i mer än 200 år. Därför att vi bestämt att inte deltaga. Med all respekt, men detta vill vi fortsätta med.

Det är en skandal att en övergångsregering, utan att först ha förankrat frågan hos befolkningen, skriver under ett sådant avtal. Man kan tydligen spotta sin befolkning i ansiktet – trots att ordet ”demokraterna” finns inbakat i partiets namn.  Varför inte leva upp till namnet i stället? Eller är man rädd att befolkningen inte ska tycka dokumentet är bra? Är man rädd att befolkningen kanske tycker att dokumentet ska förkastas? Eller är man inte intresserad av att veta vad befolkningen tycker?

Vi vill se en konsekvensanalys av att vi i Sverige förbinder oss (?) att jobba i linje med detta migrationsramverk. Och självklart bör dokumentet översättas till svenska, så att envar kan läsa vad som faktiskt står där.

Kära övergångsregering – det är detta som kallas för demokrati.

Ta migrationsdebatten i plenisalen i stället. Stå raka. Lyssna på befolkningen. Lyssna på goda råd. Lyssna på kritik. Ta sedan ansvar – utifrån dessa premisser.

pt

Patrik Tikkanen
Utrikespolitisk talesperson

Publicerat i Sverige och världen