Kristna Värdepartiets eftervalsanalys EU-valet 2019 – ordföranden reflekterar

Kristna Värdepartiet har kommit för att stanna. Vi hade inte några kortsiktiga förhoppningar om att kunna förändra svensk politik. Kanske vår främsta motivation var att skapa ett politiskt alternativ som vi som grundade partiet kunde rösta på med samvetet i behåll. Men vi hade förstås ambitionen att långsiktigt forma ett livskraftigt och tydligt parti grundat på kristna värderingar.

Om man har denna långsiktiga ambition måste man vara beredd på mycket slit. Man måste vara inställd på att inte ge upp. Det är ungefär som ett maratonlopp. Startar man ett maratonlopp som om det vore ett 100-meterslopp, så kommer man snabbt ge upp.

Detta långsiktiga perspektiv är kanske den främsta anledningen till att vi vill ställa upp i alla reguljära val i Sverige. Vi vill säga till oss själva och alla våra potentiella väljare (och alla andra också för den delen) att vi har kommit för att stanna. Därför ställer vi upp i alla val även om alla realistiska bedömningar säger att vi inte kommer att få något mandat i just detta val.

Ett annat skäl till att vi ställer upp i alla reguljära val är precis samma skäl till att svenska försvarsmakten har repövningar. Vi måste kontinuerligt träna och bygga vår ”val-apparat”.

Ett tredje skäl är att ingen röst på Kristna Värdepartiet är bortkastad även om vi inte får något mandat i just detta val. Betrakta tre av de partier som i relativt modern tid kommit in i riksdagen: Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Tiotusentals (ja om inte hundratusentals) svenskar ”kastade bort” sina röster på något av dessa partier innan de kom in i riksdagen. Var det bortkastade röster? Ja kortsiktigt, men inte långsiktigt. Utan dessa tusentals ”bortkastade röster” hade inget av dessa partier funnits i riksdagen idag. Utan dessa ”bortkastade röster” hade Miljöpartiet inte haft regeringsmakten. Vad som anses ”bortkastat” är en fråga om perspektiv. Det enda realistiska för oss i Kristna Värdepartiet (precis som för MP, KD och SD medan de också var småpartier) är att ha ett större perspektiv. Ett litet perspektiv är helt enkelt uteslutet eftersom det faktiskt är verklighetsfrånvänt. Det bortser från den verkligheten att ett litet parti faktiskt KAN komma in i Riksdagen om man inte ger upp. Men då måste man göra insatser nu, med framtiden i sikte.

Vad kan vi då säga om vårt valresultat detta EU-val 2019? Låt oss börja med KV:s valhistorik:

  • EU-valet maj 2014 – 307 röster (<0,01%) (Valdeltagande 51%)
  • Riksdagsvalet sept 2014 – 3553 röster (0,06%) (Valdeltagande 86%)
  • Riksdagsvalet sept 2018 – 3202 röster (0,05%) (Valdeltagande 87%)
  • EU-valet maj 2019 – 1596 röster (0,04%) (Valdeltagande 55%)

Det första val vi deltog i var EU-valet 2014. Då fick vi 307 röster. Detta EU-val 2019 fick vi 1596 röster. Det är en ökning med mer än 400%. Betraktat i det ljuset är detta en enorm framgång.

Men jämför vi med det stöd vi fick i riksdagsvalen 2014 och 2018 är valresultatet i detta EU-val en besvikelse.  Vi hade behövt 917 röster till för att komma upp till 0,06% och 497 röster för att komma upp till 0,05%. (Tittar man bara på antalet röster så tar man inte hänsyn till att valdeltagandet i EU-valen är avsevärt lägre än i riksdagsvalen. Därför jämför jag procentsatserna istället.) I det avseendet tyder detta val på minskat stöd för oss. Men då måste man komma ihåg att folk tänker annorlunda kring ett EU-val jämfört med ett riksdagsval. Här är några relevanta faktorer:

  • Man kan tycka att KV:s frågor och politik känns mer relevant i svensk politik jämfört med EU-politiken. EU tar exempelvis inte ställning i abortfrågan utan har lagt den frågan på respektive nation att bestämma över.
  • Man kan tänka att andra partier lyckas bra att på EU-nivå stå upp för kristna värderingar, exempelvis gör man kanske DN:s tolkning av Adaktussons röstande i abortfrågan (dvs att man tror att Adaktusson är en abortmotståndare i smyg – vilket han själv förnekar!)
  • Ganska många bibeltroende eller konservativt kristna är mycket EU-skeptiska och kan tycka att KV inte ens borde ställa upp i EU-val.

Att ett EU-val inte känns lika viktigt kan vara en förklaring till varför vi fått färre röster. Det kan också vara en förklaring till varför det varit svårare att mobilisera våra egna medlemmar och sympatisörer till att sprida information och lägga ut valsedlar. Vi tror att vi faktiskt går miste om en hel del röster därför att personer som tänkt rösta på oss väljer ett annat parti när det inte hittar våra valsedlar i vallokalen.

Inför valet 2022 måste vi göra allt som står i vår makt att hitta tillräckligt med folk för att få ut våra valsedlar i alla vallokaler. Vi bör också satsa på att få upp valaffischer i åtminstone 100 kommuner. I möjligaste mån måste vi signalera vår intention, nämligen att vi har ambitionen att vara ett seriöst politiskt parti. För att lyckas skicka den signalen är valsedlar och valaffischer ett minimum.

Inför valet 2022 bör vi också storsatsa i ett antal kommuner där vi försöker få mandat i kommunfullmäktige. Vi bör redan nu arbeta på att hitta 5-10 kommuner där vi har villiga och kompetenta kandidater och där vi satsar på att utveckla en kommunalpolitik byggd på tydliga kristna värderingar. Inför valet 2022 behöver vi också bygga upp en rejäl val-fond så att vi har råd med alla de satsningar som behöver göras.

Min slutsats av detta val är: Detta var en förberedelse för valet 2022. Låt oss lära oss av de områden där vi brister, åtgärda det och sedan göra ett så bra val 2022 som vi någonsin kan.

Till sist vill jag rikta ett gigantiskt stort tack till alla er som slitit med valsedelsdistributionen utöver landet. Ni är guld värda! TACK!

ljk

Mats Selander
Ordförande Kristna Värdepartiet

Publicerat i Sverige och världen

Skydda Europas judar

man-3274012_1920

Europas judar är under attack. Judar misshandlas och hånas på öppen gata. Synagogor vandaliseras. Judiska gudstjänster och firanden av judiska högtider måste hårdbevakas av polis. Många är vittnesmålen från judar om att man inte längre vågar visa sig i kippa eller med en davidsstjärna runt halsen. Detta sker inte i avlägsna hålor på landsbygden i Europas periferi,  utan i de ledande europeiska länderna, i städer som Paris och Berlin. I Frankrike, säger president Macron själv, är situationen för judar sämre nu än den varit någon gång sedan andra världskriget. I Tyskland ökade antalet antisemitiska händelser och våld mot judar under 2018, och Judiska centralrådets ordförande hävdade redan 2017 att judiskt liv i landet bara är möjligt under polisskydd. Även i Storbritannien var 2018 ett ”rekordår” när det gäller antalet antisemitiska händelser – mer än 100 i månaden.

Här uppe i Sverige är situationen inte bättre. Malmö har blivit ett skräckexempel, men även i andra städer i Sverige har vi sett mycket av både verbala och fysiska attacker mot judar. Många judar ser tyvärr ingen annan utväg än att lämna landet.

Hatet kommer från olika politiska och religiösa håll men hämtar näring från ungefär samma antisemitiska mylla. Vissa lögner om judarna verkar aldrig dö och dyker upp i vitt skilda sammanhang i olika skepnader. Sådant kommer förstås från de övervintrade nazisterna och vit makt-rörelsen.  Men antisemitismen dyker även upp bland etablerade politiker som hos Jeremy Corbyn och hans Labourparti, lätt förklädd men helt igenkännbar. Gränserna för vad man kan säga och komma undan med töjs bit för bit.

Samtidigt går det inte att förneka att en stor del av dagens antisemitism har kommit med invandringen – främst den muslimska invandringen. Det är väl egentligen inte förvånande. Om stora mängder människor som i sina hemländer matats med propaganda mot judar flyttar in i Europa är det inte konstigt att antisemitism och antijudiska attacker ökar i de europeiska länderna. Särskilt inte om en stor del av de inflyttade är unga män, och i synnerhet inte om propagandan tillåts fortsätta på europeisk mark, vilket inte alls är ovanligt. Här kan det vara värt att notera att en del av den antisemitism som kommer från Mellanöstern hämtat inspiration från europeiska källor. Sion Vises protokoll, en tsarrysk fabrikation från sekelskiftet som beskriver en judisk världskonspiration, är till exempel en populär skrift i arabländerna. Sådant tankegods som vi hoppades att vi hade lämnat bakom oss kommer nu tillbaka med full kraft från utanför Europas gränser.

Vår behandling av våra judiska minoriteter kan fungera som en termometer, och vi kan bara konstatera att Europa har svår feber.

Vi behöver mer tolerans. Vi behöver också mindre tolerans.

Vi behöver mer tolerans mellan människor. Det är inte den sorts ”tolerans” som betyder att man ska bejaka alla slags påfund,  aldrig dra gränser, tycka som alla andra, slänga sig med progressiva floskler och vifta med regnbågsflaggor. Jag menar den sortens tolerans som är nära besläktad med civilisation, en inställning som hjälper oss att leva sida vid sida i vardagen. Fast den andre skiljer sig från mig vad gäller tro, kultur, etnicitet och åsikter – fast den andre, enligt mig kanske har fel på alla punkter – så kan jag visa den människan respekt. Aktningen för människors värdighet och frihet, förmågan att skilja på sak och person – det behöver vi mycket av.

Samtidigt behöver vi mindre tolerans. Vi behöver dra gränser och skydda gränser, i alla bemärkelser.  Melanie Phillips skriver om paradoxen i vårt moderna samhälle:

We tell ourselves that we stand for human rights, freedom, democracy, tolerance – and yet we also tell ourselves that we cannot uphold those rights, because to prefer one culture over another is racist or xenophobic, even if the culture  being so preferred is our own. So a liberal society by definition cannnot defend itself but, in the interest of equality, must apparently accept its own obliteration.

Man kan inte vara tolerant mot ondska. De ideologier som vill förstöra våra samhällen och förklarar krig mot allt vi står för måste bekämpas. De som söker sig till Europa med ont i sinnet måste stoppas. De som uppmanar till hat och våld måste uppmärksammas och lagföras. De som vandaliserar, misshandlar och dödar måste straffas. Hårt. Det är inte barbariskt. Det är  att försvara vår civilisation.

Vi är för att de europeiska länderna – alla europeiska länder, inte bara de som är med i EU – samarbetar kring frågor som berör oss alla. Hoten mot Europas judar är definitivt en av dessa. Nu är det tid att handla.

a

Annette Westöö

Nr. 2 på EU-listan

Publicerat i Uncategorized

EU-val

59898359_365497710744446_2610593530392870912_n

Kristna Värdepartiet ställer upp i EU-valet.

Vår Europapolitik från partiprogrammet (scrolla ner).

Ordförande Mats Selander talar om vår EU-politik.

Vår EU-lista.

Vår flyer inför EU-valet.

Allmän information om EU-valet.

Viktigt! Du kan använda en blank valsedel för att rösta på oss. Skriv Kristna Värdepartiet på valsedeln, och använd för säkerhets skull inledande versaler i båda orden.

Här finner du mer information om hur du röstar med blank valsedel.

Publicerat i Sverige och världen

Tillbaka till framtiden, EU!

map-3473166_1920

Om EU ska ha en framtid så måste det förändras. Ett EU som allt mer centraliseras, och som sakta men säkert tar över allt mer makt från Europas länder, har ingen framtid och förlorar legitimitet hos allt fler medborgare. När makt centraliseras till ett fåtal människor blir den korrumperande och utgör därmed en fara för demokratin.

Den sociala ingenjörskonst som EU sjösatt, skapar ett socialistiskt Europa, där människors inflytande över sina egna liv inskränks och friheter krymps. Ska EU ha någon framtid måste vi tillbaka till ett EU som är begränsat till att skydda EU-medborgares grundläggande fri- och rättigheter, och främja handel och gemenskap mellan länder.

  • Rätten till liv måste skyddas från konceptionen fram till en naturlig död
    Det mänskliga livet startar vid konceptionsögonblicket, därefter är det en pågående utveckling fram till den naturliga döden.
  • Sätt stopp för pedofili 
    De nätverk av pedofiler som återfinns i samhällets ALLA skikt ska avslöjas och lagföras. Detta arbete bör intensifieras och ges mer resurser.
  • Sätt stopp för trafficking
  • Samvetsfrihet bör införas i hela EU
  • Verka för goda relationer till Israel
  • Tillåt hemskolning
    Det är en mänsklig rättighet att få råda över sina egna barns utbildning. Européer ska inte behöva gå i landsflykt för att få hemundervisa.
  • Skydda och stärk yttrandefriheten
    Yttrandefrihet är grundläggande för en demokrati. Därför är de oacceptabelt att EU anser sig ha rätt att begränsa, försvåra och till och med censurera EU-medborgares yttrandefrihet.
  • Nej till djurtransporter med levande djur
    EU:s överstatliga jordbrukspolitik har bidragit till att långa transporter med levande djur har blivit allt vanligare. Vi bör genom samarbete sätta stopp för detta djurplågeri.
  • Sveriges bör sträva mot att vara självförsörjande när det gäller matproduktion.
    Småskaliga jordbruk är bättre för både människan, djuren och miljön. Gårdsförsäljning av produkter ska underlättas och uppmuntras bl.a  genom ett förenklat regelverk. Vi behöver en levande landsbygd och en ökad inhemsk matproduktion kan vara en steg i denna riktning.

27849309_10155604263843218_1791518865_n

Maria Brodd Hemmelin
Kandidat nr 3 på EU-listan
Talesperson Barnomsorg och Vård & omsorg

.

(Bild överst av Michael Gaida från Pixabay )

Publicerat i Sverige och världen

Mats Selander talar om KV:s EU-politik

Publicerat i Sverige och världen

Vi bör självklart själva bestämma över vår migrationspolitik

global-102448_1920Det finns två väldigt tunga skäl till varför vi motsätter oss det nyligen underskrivna FN dokumentet Global compact for migration.

1) Det känns som det är ett hafsverk, trots att många hävdar att det tillkommit efter många år av arbete. Jag skulle vilja höra upphovspersonerna berätta hur de arbetat, vilka direktiv de fått och – framför allt – hur de själva skulle tolkat det om det var de som skulle skriva under dokumentet.

Varför alla dessa motsägelser?

Den största motsägelsen av dem alla är att dokumentet inte ska vara bindande – samtidigt som över 30 punkter börjar med ”Vi förbinder oss….”. Är inte detta förbindande?

2) Den andra anledningen är demokratisk. Vi kan hålla med om flera punkter i dokumentet – men vi vill själva bygga, vi vill själva forma, vi vill själva bestämma över hur vårt land ska styras. Det har vi klarat av förr – och dessutom lyckats hålla oss borta från krig i mer än 200 år. Därför att vi bestämt att inte deltaga. Med all respekt, men detta vill vi fortsätta med.

Det är en skandal att en övergångsregering, utan att först ha förankrat frågan hos befolkningen, skriver under ett sådant avtal. Man kan tydligen spotta sin befolkning i ansiktet – trots att ordet ”demokraterna” finns inbakat i partiets namn.  Varför inte leva upp till namnet i stället? Eller är man rädd att befolkningen inte ska tycka dokumentet är bra? Är man rädd att befolkningen kanske tycker att dokumentet ska förkastas? Eller är man inte intresserad av att veta vad befolkningen tycker?

Vi vill se en konsekvensanalys av att vi i Sverige förbinder oss (?) att jobba i linje med detta migrationsramverk. Och självklart bör dokumentet översättas till svenska, så att envar kan läsa vad som faktiskt står där.

Kära övergångsregering – det är detta som kallas för demokrati.

Ta migrationsdebatten i plenisalen i stället. Stå raka. Lyssna på befolkningen. Lyssna på goda råd. Lyssna på kritik. Ta sedan ansvar – utifrån dessa premisser.

pt

Patrik Tikkanen
Utrikespolitisk talesperson

Publicerat i Sverige och världen

Kristna Värdepartiet till Världen idag: Förena er med oss i kampen för de ofödda!

handshake-2009183_1920

Lukas Berglund analyserar på ledarplats i Världen Idag (2018-09-20) hur vi i Kristna Värdepartiet har lyckats (eller snarare misslyckats) i valet. Hans slutsats är att vi är kontraproduktiva eftersom vi förmodligen tagit röster från Kristdemokraterna och att detta i praktiken lett till att Lennart Sacrédeus inte kom in i riksdagen. Sacrédeus har enligt Berglund ”drivit på KD i abortfrågan”. Berggren avslutar med orden: ”Det finns anledning för KrVP att utvärdera hur framgångsrik deras strategi har varit.”

Berggrens sätt att resonera är inte konstigt utan följer de vanliga tankebanorna i det politiska spelet. Men vi tänker inte så. Tre ledord kan klargöra skillnaden: Långsiktighet, konfrontation och samvetet.

Långsiktighet: Berggren skriver att KrVP:s strategi är kontraproduktiv ”åtminstone så här långt”. Kortsiktigt kan Berggren ha rätt. Samtidigt är även detta svårbedömt. Vad har KrVP:s existens och abortmotstånd inneburit för skillnad i Sverige? Hur många har vi påverkat i rätt riktning? Har vårt engagemang räddat något liv? Jag vet inte. Det vet inte Berggren heller. Vår specifika strategi att utmana KD, vars ändrade inställning är huvudorsaken till KrVP:s bildande, är svår att skilja från vår blotta existens. Och vår existens kan sammantaget haft en positiv påverkan på svenskt abortmotstånd, även kortsiktigt. Berggren öppnar för att KrVP kan ha en långsiktig roll att fylla. Det är precis det vi tror. Det enda rimliga är att ha långsiktiga mål när det gäller att påverka ett av världens mest sekulariserade länder. Detta borde Berggren hålla med om. Varför då döma ut oss på grundval av ett kortsiktigt perspektiv?

Konfrontation: En annan viktig vattendelare är frågan om konfrontation kontra anpassning. När Martin Luther King kom till en stad var det vanligt att andra svarta medborgarrättsledare klagade och sa ”Kom inte hit, du gör allting bara värre”. Kings svar löd: ”Det måste bli värre innan det kan bli bättre”. Det var inte ovanligt att King fick verbala dolkstick av både vita och svarta som sa sig jobba för samma sak som han. Kings ”strategi” var konfrontation. En kultur som systematiskt förtrycker svarta måste konfronteras. Kings strategi var stark icke-vålds-konfrontation. Han placerade sig således mitt i mellan de som ville undvika konfrontation och de Svarta Pantrarna som förespråkade våld. King menade att de förtryckande krafterna måste utmanas på sätt som inte gick att ignorera, utan att för den skull använda våld. Många som stod på samma sida som King förordade en mjukare linje där man skulle nöja sig med små steg mot ökad rättvisa.

Vi tror att historien visat att King hade rätt. Ondska måste konfronteras, inte tillmötesgås. Vi menar att abortdödandet är en ondska som ingen med ett fungerande samvete borde anpassa sig till, varken etiskt eller politiskt.

Men det är precis vad KD har gjort. KD förordar fri abort och som parti gav man Göran Hägglund sitt stöd när han i egenskap av socialminister liberaliserade svensk abortlag ytterligare och så öppnade Sverige för ”abortturism”. De enda kristdemokrater som i denna fråga är värda vår respekt, är de som går emot partilinjen så tydligt och så konsekvent att de blir marginaliserade i KD (eller allra helst uteslutna). Svensk abortkultur, inklusive KD, måste konfronteras. Sacrédeus med flera vettiga KD:are skulle bli mycket effektivare abortmotståndare om de inte var bakbundna av KD:s abortliberala ställningstagande. Genom att sätta munkavle på sådana som Sacrédeus omintetgör KD en viktig opinionsbildning som annars hade kunnat ske. Den strategi Berggren tycks förorda är ”anpassning”, i sikte att vinna små segrar. Precis så tänkte även Kings vänliga kritiker. Vi tänker inte så.

Samvetet: Skälet till vår konfrontativa ”strategi” är samvetet. Om våra samveten inte förbjöd oss, skulle vi med lätthet kunna acceptera Berggrens resonemang. Men nu är det så att våra samveten förbjuder oss att stödja partier som kan ha rätt i en mängd frågor, men som lagt sig platta inför, och även bejakat, abortdödandet i vårt land. När KD dessutom börjar kompromissa i sin äktenskapssyn har vi ännu svårare att förstå Berggrens försvar av KD.

Vår utgångspunkt i samvetet hamnar också på kollisionskurs med Berggrens pragmatiska och konsekvensetiska resonemang. Berggren beklagar att våra drygt 3000 röster inte lades på KD. Då hade KD fått ett mandat mer och Liberalerna ett mandat mindre. Vi har alla skäl att förmoda att de 3202 personer som röstade på KrVP gjorde det utifrån sina kristna samveten. Men det borde de enligt Berggren inte ha gjort. De borde istället ha röstat på ett parti som bejakar abort och vars företrädare går i Prideparader. För då hade det partiet fått ett mandat mer i Riksdagen. Detta är närmast en skamlig nedvärdering av väljare som följt sina samveten och stått pall för det pragmatiska och sekulariserade tänkande som präglar den politiska diskussionen (och mången chefredaktör). Jag är övertygad om att Berggren innerst inne delar detta samvete, och därför borde glädja sig åt att det åtminstone finns 3000 ”rättfärdiga i landet”. För honom väger ett mandat i riksdagen mer. Nej Lukas. Var tog din kristna analysförmåga vägen?

Journalister i det sekulariserade Sverige har blivit något av experter på att kommentera de dagsaktuella händelserna. Man lär sig spelet med siffror och strategier. Men inget av det är vår utgångspunkt. Vår utgångspunkt är de områden där Sverige kränker rätten, barmhärtigheten och troheten – det viktigaste i Guds lag – och vad våra samveten bjuder oss att göra i ljuset av det. Vårt mål är att långsiktigt konfrontera det onda, stå upp för människovärdet för Jesu minsta, och på så sätt ge röst åt våra samveten. Motarbeta inte det Lukas! Förena dig istället med oss!

 

ljk

Mats Selander
partiordförande

Publicerat i Abort och vår livsbejakande politik