Skydda Europas judar

man-3274012_1920

Europas judar är under attack. Judar misshandlas och hånas på öppen gata. Synagogor vandaliseras. Judiska gudstjänster och firanden av judiska högtider måste hårdbevakas av polis. Många är vittnesmålen från judar om att man inte längre vågar visa sig i kippa eller med en davidsstjärna runt halsen. Detta sker inte i avlägsna hålor på landsbygden i Europas periferi,  utan i de ledande europeiska länderna, i städer som Paris och Berlin. I Frankrike, säger president Macron själv, är situationen för judar sämre nu än den varit någon gång sedan andra världskriget. I Tyskland ökade antalet antisemitiska händelser och våld mot judar under 2018, och Judiska centralrådets ordförande hävdade redan 2017 att judiskt liv i landet bara är möjligt under polisskydd. Även i Storbritannien var 2018 ett ”rekordår” när det gäller antalet antisemitiska händelser – mer än 100 i månaden.

Här uppe i Sverige är situationen inte bättre. Malmö har blivit ett skräckexempel, men även i andra städer i Sverige har vi sett mycket av både verbala och fysiska attacker mot judar. Många judar ser tyvärr ingen annan utväg än att lämna landet.

Hatet kommer från olika politiska och religiösa håll men hämtar näring från ungefär samma antisemitiska mylla. Vissa lögner om judarna verkar aldrig dö och dyker upp i vitt skilda sammanhang i olika skepnader. Sådant kommer förstås från de övervintrade nazisterna och vit makt-rörelsen.  Men antisemitismen dyker även upp bland etablerade politiker som hos Jeremy Corbyn och hans Labourparti, lätt förklädd men helt igenkännbar. Gränserna för vad man kan säga och komma undan med töjs bit för bit.

Samtidigt går det inte att förneka att en stor del av dagens antisemitism har kommit med invandringen – främst den muslimska invandringen. Det är väl egentligen inte förvånande. Om stora mängder människor som i sina hemländer matats med propaganda mot judar flyttar in i Europa är det inte konstigt att antisemitism och antijudiska attacker ökar i de europeiska länderna. Särskilt inte om en stor del av de inflyttade är unga män, och i synnerhet inte om propagandan tillåts fortsätta på europeisk mark, vilket inte alls är ovanligt. Här kan det vara värt att notera att en del av den antisemitism som kommer från Mellanöstern hämtat inspiration från europeiska källor. Sion Vises protokoll, en tsarrysk fabrikation från sekelskiftet som beskriver en judisk världskonspiration, är till exempel en populär skrift i arabländerna. Sådant tankegods som vi hoppades att vi hade lämnat bakom oss kommer nu tillbaka med full kraft från utanför Europas gränser.

Vår behandling av våra judiska minoriteter kan fungera som en termometer, och vi kan bara konstatera att Europa har svår feber.

Vi behöver mer tolerans. Vi behöver också mindre tolerans.

Vi behöver mer tolerans mellan människor. Det är inte den sorts ”tolerans” som betyder att man ska bejaka alla slags påfund,  aldrig dra gränser, tycka som alla andra, slänga sig med progressiva floskler och vifta med regnbågsflaggor. Jag menar den sortens tolerans som är nära besläktad med civilisation, en inställning som hjälper oss att leva sida vid sida i vardagen. Fast den andre skiljer sig från mig vad gäller tro, kultur, etnicitet och åsikter – fast den andre, enligt mig kanske har fel på alla punkter – så kan jag visa den människan respekt. Aktningen för människors värdighet och frihet, förmågan att skilja på sak och person – det behöver vi mycket av.

Samtidigt behöver vi mindre tolerans. Vi behöver dra gränser och skydda gränser, i alla bemärkelser.  Melanie Phillips skriver om paradoxen i vårt moderna samhälle:

We tell ourselves that we stand for human rights, freedom, democracy, tolerance – and yet we also tell ourselves that we cannot uphold those rights, because to prefer one culture over another is racist or xenophobic, even if the culture  being so preferred is our own. So a liberal society by definition cannnot defend itself but, in the interest of equality, must apparently accept its own obliteration.

Man kan inte vara tolerant mot ondska. De ideologier som vill förstöra våra samhällen och förklarar krig mot allt vi står för måste bekämpas. De som söker sig till Europa med ont i sinnet måste stoppas. De som uppmanar till hat och våld måste uppmärksammas och lagföras. De som vandaliserar, misshandlar och dödar måste straffas. Hårt. Det är inte barbariskt. Det är  att försvara vår civilisation.

Vi är för att de europeiska länderna – alla europeiska länder, inte bara de som är med i EU – samarbetar kring frågor som berör oss alla. Hoten mot Europas judar är definitivt en av dessa. Nu är det tid att handla.

a

Annette Westöö

Nr. 2 på EU-listan

Publicerat i Uncategorized

EU-val

59898359_365497710744446_2610593530392870912_n

Kristna Värdepartiet ställer upp i EU-valet.

Vår Europapolitik från partiprogrammet (scrolla ner).

Ordförande Mats Selander talar om vår EU-politik.

Vår EU-lista.

Vår flyer inför EU-valet.

Allmän information om EU-valet.

Viktigt! Du kan använda en blank valsedel för att rösta på oss. Skriv Kristna Värdepartiet på valsedeln, och använd för säkerhets skull inledande versaler i båda orden.

Här finner du mer information om hur du röstar med blank valsedel.

Publicerat i Sverige och världen

Tillbaka till framtiden, EU!

map-3473166_1920

Om EU ska ha en framtid så måste det förändras. Ett EU som allt mer centraliseras, och som sakta men säkert tar över allt mer makt från Europas länder, har ingen framtid och förlorar legitimitet hos allt fler medborgare. När makt centraliseras till ett fåtal människor blir den korrumperande och utgör därmed en fara för demokratin.

Den sociala ingenjörskonst som EU sjösatt, skapar ett socialistiskt Europa, där människors inflytande över sina egna liv inskränks och friheter krymps. Ska EU ha någon framtid måste vi tillbaka till ett EU som är begränsat till att skydda EU-medborgares grundläggande fri- och rättigheter, och främja handel och gemenskap mellan länder.

  • Rätten till liv måste skyddas från konceptionen fram till en naturlig död
    Det mänskliga livet startar vid konceptionsögonblicket, därefter är det en pågående utveckling fram till den naturliga döden.
  • Sätt stopp för pedofili 
    De nätverk av pedofiler som återfinns i samhällets ALLA skikt ska avslöjas och lagföras. Detta arbete bör intensifieras och ges mer resurser.
  • Sätt stopp för trafficking
  • Samvetsfrihet bör införas i hela EU
  • Verka för goda relationer till Israel
  • Tillåt hemskolning
    Det är en mänsklig rättighet att få råda över sina egna barns utbildning. Européer ska inte behöva gå i landsflykt för att få hemundervisa.
  • Skydda och stärk yttrandefriheten
    Yttrandefrihet är grundläggande för en demokrati. Därför är de oacceptabelt att EU anser sig ha rätt att begränsa, försvåra och till och med censurera EU-medborgares yttrandefrihet.
  • Nej till djurtransporter med levande djur
    EU:s överstatliga jordbrukspolitik har bidragit till att långa transporter med levande djur har blivit allt vanligare. Vi bör genom samarbete sätta stopp för detta djurplågeri.
  • Sveriges bör sträva mot att vara självförsörjande när det gäller matproduktion.
    Småskaliga jordbruk är bättre för både människan, djuren och miljön. Gårdsförsäljning av produkter ska underlättas och uppmuntras bl.a  genom ett förenklat regelverk. Vi behöver en levande landsbygd och en ökad inhemsk matproduktion kan vara en steg i denna riktning.

27849309_10155604263843218_1791518865_n

Maria Brodd Hemmelin
Kandidat nr 3 på EU-listan
Talesperson Barnomsorg och Vård & omsorg

.

(Bild överst av Michael Gaida från Pixabay )

Publicerat i Sverige och världen

Mats Selander talar om KV:s EU-politik

Publicerat i Sverige och världen

Vi bör självklart själva bestämma över vår migrationspolitik

global-102448_1920Det finns två väldigt tunga skäl till varför vi motsätter oss det nyligen underskrivna FN dokumentet Global compact for migration.

1) Det känns som det är ett hafsverk, trots att många hävdar att det tillkommit efter många år av arbete. Jag skulle vilja höra upphovspersonerna berätta hur de arbetat, vilka direktiv de fått och – framför allt – hur de själva skulle tolkat det om det var de som skulle skriva under dokumentet.

Varför alla dessa motsägelser?

Den största motsägelsen av dem alla är att dokumentet inte ska vara bindande – samtidigt som över 30 punkter börjar med ”Vi förbinder oss….”. Är inte detta förbindande?

2) Den andra anledningen är demokratisk. Vi kan hålla med om flera punkter i dokumentet – men vi vill själva bygga, vi vill själva forma, vi vill själva bestämma över hur vårt land ska styras. Det har vi klarat av förr – och dessutom lyckats hålla oss borta från krig i mer än 200 år. Därför att vi bestämt att inte deltaga. Med all respekt, men detta vill vi fortsätta med.

Det är en skandal att en övergångsregering, utan att först ha förankrat frågan hos befolkningen, skriver under ett sådant avtal. Man kan tydligen spotta sin befolkning i ansiktet – trots att ordet ”demokraterna” finns inbakat i partiets namn.  Varför inte leva upp till namnet i stället? Eller är man rädd att befolkningen inte ska tycka dokumentet är bra? Är man rädd att befolkningen kanske tycker att dokumentet ska förkastas? Eller är man inte intresserad av att veta vad befolkningen tycker?

Vi vill se en konsekvensanalys av att vi i Sverige förbinder oss (?) att jobba i linje med detta migrationsramverk. Och självklart bör dokumentet översättas till svenska, så att envar kan läsa vad som faktiskt står där.

Kära övergångsregering – det är detta som kallas för demokrati.

Ta migrationsdebatten i plenisalen i stället. Stå raka. Lyssna på befolkningen. Lyssna på goda råd. Lyssna på kritik. Ta sedan ansvar – utifrån dessa premisser.

pt

Patrik Tikkanen
Utrikespolitisk talesperson

Publicerat i Sverige och världen

Kristna Värdepartiet till Världen idag: Förena er med oss i kampen för de ofödda!

handshake-2009183_1920

Lukas Berglund analyserar på ledarplats i Världen Idag (2018-09-20) hur vi i Kristna Värdepartiet har lyckats (eller snarare misslyckats) i valet. Hans slutsats är att vi är kontraproduktiva eftersom vi förmodligen tagit röster från Kristdemokraterna och att detta i praktiken lett till att Lennart Sacrédeus inte kom in i riksdagen. Sacrédeus har enligt Berglund ”drivit på KD i abortfrågan”. Berggren avslutar med orden: ”Det finns anledning för KrVP att utvärdera hur framgångsrik deras strategi har varit.”

Berggrens sätt att resonera är inte konstigt utan följer de vanliga tankebanorna i det politiska spelet. Men vi tänker inte så. Tre ledord kan klargöra skillnaden: Långsiktighet, konfrontation och samvetet.

Långsiktighet: Berggren skriver att KrVP:s strategi är kontraproduktiv ”åtminstone så här långt”. Kortsiktigt kan Berggren ha rätt. Samtidigt är även detta svårbedömt. Vad har KrVP:s existens och abortmotstånd inneburit för skillnad i Sverige? Hur många har vi påverkat i rätt riktning? Har vårt engagemang räddat något liv? Jag vet inte. Det vet inte Berggren heller. Vår specifika strategi att utmana KD, vars ändrade inställning är huvudorsaken till KrVP:s bildande, är svår att skilja från vår blotta existens. Och vår existens kan sammantaget haft en positiv påverkan på svenskt abortmotstånd, även kortsiktigt. Berggren öppnar för att KrVP kan ha en långsiktig roll att fylla. Det är precis det vi tror. Det enda rimliga är att ha långsiktiga mål när det gäller att påverka ett av världens mest sekulariserade länder. Detta borde Berggren hålla med om. Varför då döma ut oss på grundval av ett kortsiktigt perspektiv?

Konfrontation: En annan viktig vattendelare är frågan om konfrontation kontra anpassning. När Martin Luther King kom till en stad var det vanligt att andra svarta medborgarrättsledare klagade och sa ”Kom inte hit, du gör allting bara värre”. Kings svar löd: ”Det måste bli värre innan det kan bli bättre”. Det var inte ovanligt att King fick verbala dolkstick av både vita och svarta som sa sig jobba för samma sak som han. Kings ”strategi” var konfrontation. En kultur som systematiskt förtrycker svarta måste konfronteras. Kings strategi var stark icke-vålds-konfrontation. Han placerade sig således mitt i mellan de som ville undvika konfrontation och de Svarta Pantrarna som förespråkade våld. King menade att de förtryckande krafterna måste utmanas på sätt som inte gick att ignorera, utan att för den skull använda våld. Många som stod på samma sida som King förordade en mjukare linje där man skulle nöja sig med små steg mot ökad rättvisa.

Vi tror att historien visat att King hade rätt. Ondska måste konfronteras, inte tillmötesgås. Vi menar att abortdödandet är en ondska som ingen med ett fungerande samvete borde anpassa sig till, varken etiskt eller politiskt.

Men det är precis vad KD har gjort. KD förordar fri abort och som parti gav man Göran Hägglund sitt stöd när han i egenskap av socialminister liberaliserade svensk abortlag ytterligare och så öppnade Sverige för ”abortturism”. De enda kristdemokrater som i denna fråga är värda vår respekt, är de som går emot partilinjen så tydligt och så konsekvent att de blir marginaliserade i KD (eller allra helst uteslutna). Svensk abortkultur, inklusive KD, måste konfronteras. Sacrédeus med flera vettiga KD:are skulle bli mycket effektivare abortmotståndare om de inte var bakbundna av KD:s abortliberala ställningstagande. Genom att sätta munkavle på sådana som Sacrédeus omintetgör KD en viktig opinionsbildning som annars hade kunnat ske. Den strategi Berggren tycks förorda är ”anpassning”, i sikte att vinna små segrar. Precis så tänkte även Kings vänliga kritiker. Vi tänker inte så.

Samvetet: Skälet till vår konfrontativa ”strategi” är samvetet. Om våra samveten inte förbjöd oss, skulle vi med lätthet kunna acceptera Berggrens resonemang. Men nu är det så att våra samveten förbjuder oss att stödja partier som kan ha rätt i en mängd frågor, men som lagt sig platta inför, och även bejakat, abortdödandet i vårt land. När KD dessutom börjar kompromissa i sin äktenskapssyn har vi ännu svårare att förstå Berggrens försvar av KD.

Vår utgångspunkt i samvetet hamnar också på kollisionskurs med Berggrens pragmatiska och konsekvensetiska resonemang. Berggren beklagar att våra drygt 3000 röster inte lades på KD. Då hade KD fått ett mandat mer och Liberalerna ett mandat mindre. Vi har alla skäl att förmoda att de 3202 personer som röstade på KrVP gjorde det utifrån sina kristna samveten. Men det borde de enligt Berggren inte ha gjort. De borde istället ha röstat på ett parti som bejakar abort och vars företrädare går i Prideparader. För då hade det partiet fått ett mandat mer i Riksdagen. Detta är närmast en skamlig nedvärdering av väljare som följt sina samveten och stått pall för det pragmatiska och sekulariserade tänkande som präglar den politiska diskussionen (och mången chefredaktör). Jag är övertygad om att Berggren innerst inne delar detta samvete, och därför borde glädja sig åt att det åtminstone finns 3000 ”rättfärdiga i landet”. För honom väger ett mandat i riksdagen mer. Nej Lukas. Var tog din kristna analysförmåga vägen?

Journalister i det sekulariserade Sverige har blivit något av experter på att kommentera de dagsaktuella händelserna. Man lär sig spelet med siffror och strategier. Men inget av det är vår utgångspunkt. Vår utgångspunkt är de områden där Sverige kränker rätten, barmhärtigheten och troheten – det viktigaste i Guds lag – och vad våra samveten bjuder oss att göra i ljuset av det. Vårt mål är att långsiktigt konfrontera det onda, stå upp för människovärdet för Jesu minsta, och på så sätt ge röst åt våra samveten. Motarbeta inte det Lukas! Förena dig istället med oss!

 

ljk

Mats Selander
partiordförande

Publicerat i Abort och vår livsbejakande politik

Eftervalsanalys del 2: Sovande samveten

UntitledNu har två tredjedelar av rösterna räknats och Kristna Värdepartiet ser ut att göra ett sämre val än 2014. Det verkar som att vi får cirka 3000 röster, det vill säga 0,05% (mot 2014 då vi fick 3553 röster eller 0,06%). Det är en besvikelse. Jag hade hoppats på minst en fördubbling. Skälet till mitt hopp var enkelt. Vid valet 2014 hade vi existerat i nio månader och det fanns många kristna som inte ens visste att vi existerade. Nu har vi funnits i fyra år och nio månader och då borde många fler veta om vår existens.

Jag levde också i tron att det borde finnas åtminstone 10 000 kristna som för sitt samvetes skull inte kan rösta på något parti som bejakar den förintelse av ofödda som pågår i vårt land. Organisationen Ja till livet (som nyligen bytt namn till Människovärde) hade uppåt 18 000 medlemmar under sina storhetsdagar. Jag trodde att åtminstone hälften borde rösta på det enda parti som vill värna de ofödda. Men jag hade fel. Nu får vi cirka 3000 röster. Det är 3000 personer som valt sitt samvete framför allt annat. Det är min enda ljuspunkt.

Låt oss sätta dessa 3000 röster i perspektiv. Jag utgår ifrån att den överväldigande majoriteten av dessa 3000 kallar sig kristna. Cirka 9% av svenskarna (alltså 900 000 personer) besöker en gudstjänst någon gång i månaden. Av dessa är cirka 250 000 frikyrkliga. Cirka 150 000 är katoliker. (Jag nämner särskilt frikyrkliga och katoliker eftersom båda dessa grupper gör anspråk på att stå upp för kristna värderingar på ett klart och tydligt sätt.)

Av gudstjänsfirande svenskar är det maximalt 0,3% som röstat på Kristna Värdepartiet.

Av frikyrkliga är det maximalt 1,2% som röstat på Kristna Värdepartiet.

Av katoliker är det maximalt 2% som röstat på Kristna Värdepartiet.

Även om KV fått dubbelt så många röster så är proportionerna fortfarande allt annat än uppmuntrande. Min slutsats blir: Svensk kristenhet är starkt påverkad av sekulariseringen, och det på flera sätt. Jag ser åtminstone tre sätt varpå svensk kristenhet påverkats.

1.    Ett sätt varpå svensk kristenhet sekulariserats är att man gjort sin kristna tro till en privat angelägenhet. När en kristen röstar går man in på ”världens planhalva”, och så letar man efter de alternativ som bjuds, och röstar på det man uppfattar som minst dåligt. ”Världens tänkande” blir utgångspunkten, och i bästa fall styr de kristna värderingarna hur man navigerar bland dessa sekulariserade alternativ. Man tänker inte ”utanför lådan”, och man tar inte spjärn i sitt eget samvete och frågar sig: hur kan jag ta ställning för tydliga kristna värderingar i det sekulära Sverige? Trots att Kristna Värdepartiet motsvarar vad många kristna anser – åtminstone i våra huvudfrågor – så blir vi inte ens ett alternativ.

2.    Många kristna är dessutom oklara över vad ”kristna värderingar” innebär. Allt fler kristna – även bibeltroende och frikyrkliga – accepterar svensk abortlagstiftning. Jag har mött pingstvänner som gjort, utfört och försvarat abort. En av dem var ordförande i en stor pingstkyrka, en annan var en högt respekterad medlem. Utan undervisning förgås folket. I kontroversiella ämnen brukar pastorer vara så försiktiga generaler att deras församlingar lämnas vind för våg. Då kommer också ”världens” värderingar att smyga sig in och till sist börja dominera kristnas vägval. Det gäller inte minst abort och äktenskapssynen, vilket är Kristna Värdepartiets två viktigaste frågor.

3.    Ett tredje sätt varpå kristenheten sekulariserats, är församlingssynen. Om man inte privatiserar tron, så blir ofta församlingen den enda plats där den kristna tron kan förväntas få inflytande. Detta är en stark så kallad anabaptistisk trend, särskilt inom den karismatiska kristenheten. Denna betoning har sina starka, men också sina svaga sidor. Det är självfallet den kristna församlingen som är platsen där den kristna tron och de kristna värderingarna ska tillämpas rakt av. Det är inom församlingen vi har rätt att förvänta oss efterföljelse. Detta perspektiv skapar lätt följande attityd: ”Vad som händer ute i samhället är helt oviktigt. Det är ändå djävulens territorium, och därför spelar det inte någon större roll hur man röstar eller vilken roll man har i ’världen’”. Detta perspektiv är fel. Bibeln är tydlig med att också ”hedniska” nationer (det vill säga icke-judiska nationer) är ansvariga inför Gud. Läs de två första kapitlen i Amos bok så ser du hur Gud kommer att döma flera folk på grund av deras orättfärdighet – en orättfärdighet som inte definieras utifrån ”lagen” (alltså Bibeln och Guds förbund med sitt egendomsfolk) utan som definieras utifrån den lag som är skriven också i hedningarnas hjärtan (som Paulus säger i Romarbrevet 2:14-15). Att dra gränsen för Guds vilja runt församlingen är alltså obibliskt och oförenligt med Jesu befallning att vi ska vara salt och ljus i världen. Guds rikes påverkan gäller hela Guds skapelse och alla dess aspekter.  Och som Paulus säger i Romarbrevet 13:4 så är ”överheten en Guds tjänare”.  Gud är hela världens Gud, och därmed också Sveriges Gud. Många kristna tycks tro att Kungars Kung har abdikerat i Sverige.

I detta val har kristna i mångtusental röstat på partier som inte bara passivt bejakar abortdödandet, utan som aktivt stöder det och dessutom vill påtvinga abort på abortrestriktiva länder som exempelvis Polen. Man vill att hela världen ska delta i dödandet. Även Kristdemokraterna bejakar abortdöden. De har till och med aktivt medverkat till att ytterligare liberalisera svensk abortlag genom att låta utländska kvinnor göra abort i Sverige utan prövning. Sverigedemokraterna är inte mycket bättre. De bejakar 90% av alla aborter (eftersom endast ca 10% av aborterna sker efter vecka 12). Dessutom säger SD att detta är en oviktig fråga. Sen har vi alla kristna som röstat på partier som ser abort som en rättighet: Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Moderaterna. Alla dessa partier bejakar att cirka 37 000 ofödda små människor dödas i sin moders liv, varje år, år efter år. Det är en icke-fråga för dem. De kallar den pågående förintelsen för ”en rättighet”.

Och 100 000-tals kristna lägger sina röster på dessa partier.

Kristnas samveten sover. Därför har vi kristna blod på våra händer.

Herre förbarma dig!

ljk
Mats Selander

partiordförande 

Publicerat i Uncategorized