Abort är ett övergrepp. Abort dödar en liten människa. Inte som en olyckshändelse. Inte som en tragisk konsekvens när man försöker att rädda så många liv som möjligt. Nej abort sker i akt och mening att döda en liten ofödd människa. Poängen är inte ens att graviditeten ska avbrytas (vid varje normal födsel avbryts ju en graviditet!). Nej poängen är just att barnet ska försvinna. Det ska bort. Det ska dö. Det är abortens syfte och natur.

Och nu är högerregeringen överens med vänsterblocket om att denna ondska ska skyddas i grundlagen! Det är hårresande – för att uttrycka sig milt! 

Vi tittar på nazityskland eller på Gulagsystemet i Sovjetunionen och frågar oss: ”Hur kunde det hända?” Titta på Sverige idag – och du får svaret. När sociala, ekonomiska eller kulturella faktorer går hand i hand med en viss politisk ideologi kan det tyckas självklart att ”detta är den enda slutgiltiga lösningen”. Vi ”måste” göra detta. Det är ”det minst onda av två onda ting”. Det är ”nödvändigt”. Det är ”modernt”. Det är ”2023 nu”. Och så vidare. Abort är nödvändigt för att kvinnan ska få den ”frihet” som det moderna samhället har att erbjuda. Fri sex. Fri möjlighet till jobb och karriär. Fri utbildning. Självförverkligande. Och när individen ska förverkligas (och detta gäller i minst lika hög grad männen) så kommer ibland en liten ofödd människa i vägen. Det ofödda barnet reduceras till ”ett problem” som måste ”lösas”. 

Är detta frihet för kvinnor? På ytan kanske, men inte på djupet. Hur kan det vara ”frihet” att på grund av pengar eller karriär eller relationer känna sig tvingad att döda sitt ofödda barn? Det finns förmodligen ingen tajtare och intimare relation mellan två människor än den mellan en kvinna och hennes ofödda barn. Kärleken en kvinna får till sitt barn är i hög grad biologiskt förprogrammerad. Rent biologiskt älskar hon sitt barn. Hon skyddar det instinktivt som vore det en del av hennes kropp, nej som vore det något ännu mer värdefullt än hennes kropp! Nu har hon friheten att ”ta bort” detta som hon (ibland ofrivilligt) älskar. På detta sätt är abort också en kränkning av kvinnan, av det kvinnliga. Kvinnan stympar den naturliga frukten av sitt kön och hon bejakar den abort som skär av hennes djupa (ibland omedvetna) band till hennes barn. Hennes förmåga att ge liv har blivit ett problem som måste kväsas. Hon aborterar inte bara ett barn – hon aborterar också sin kvinnlighet. Allt i frihetens namn. Paradoxen har historiska ekon: ”Arbete ger frihet” – den manipulativa fras som stod på skylten ovanför Auschwitz huvudentré. Men det var en lögn. Bakom skylten fanns bara död. Idag lyser det individualistiska samhällets neonskyltar oss i ögonen. Vi vill resa. Vi vill uppleva. Vi vill vara fria. Vi vill studera. Vi vill ”göra vår grej”. Och så vill vi ha sex – men utan att behöva ta ansvar. Och allt detta ser vi som ”våra rättigheter”. Men på bakgården bakom fasaderna där dessa skyltar hänger ligger en gigantiskt hög med små livlösa kroppar. De ofödda barnen som vi offrar för att få vår ”frihet” och våra ”rättigheter”. Ändå blir vi inte fria. Ångest, sorg, depression, självmordstankar och relationsproblem är sådant kvinnor skördar efter abort. Barnet försvann inte. Det fanns kvar i kvinnans själ. Hennes kärlek och kropp skrek ut: Var är barnet! Neonskyltarna talade lögn. 

Vägen tillbaka till civilisationen är lång. Nu är det barbarerna som regerar. Men vi måste göra vad vi kan. Vi måste protestera. Vi måste visa på en livets kultur. Och vi får inte kompromissa. Vi får inte låta oss lockas av den kulturella respekt eller acceptans vi kan vinna om vi tystnar och faller in i ledet. 

Det minsta du kan göra är att skriva på den här namninsamlingen. Men jag hoppas du är villig att göra mycket mer än så. Bli en del av den värdekristna motståndsrörelsen! Bli medlem i Kristna Värdepartiet. Ge av din tid och dina resurser. Vi måste sätta ner foten och sluta halta på båda sidor. Abort dödar en liten människa – och något sådant får inte hamna i grundlagen!

Mats Selander, ordförande Kristna Värdepartiet