Vänsterpartiet har tröttnat på att vara dörrmatta till Socialdemokraterna. Frågan om hyresregleringar blev den utlösande faktorn. Men det hade kunnat bli någon annan fråga. Med 181 röster har nu V, SD, M och KD fällt Löfven. S och MP (med 109 röster) motsatte sig förstås misstroendet medan C och L, samt två politiska vildar (med 51 röster) avstod från att rösta.

Den politiska orsaken

Vad är orsaken till denna regeringskris?

Denna fråga har förstås många nivåer och möjliga svar. Men jag ska försöka ge vad jag tror är den mest grundläggande orsaken. Men låt oss först ringa in den mest grundläggande politiska orsaken. 

Centerns Annie Lööf hade inför valet 2018 bedyrat gång på gång att ”en röst på C är en röst på en alliansregering”. Hon skulle hellre äta upp sin högersko än att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Till sist valde hon högerskon – och röstade fram Löfven som statsminister – alla löften till trots. Det fanns nämligen en sak som var viktigare än något annat, att isolera Vänsterpartiet och framför allt Sverigedemokraterna.

I verkligheten blev dock inte Vänsterpartiet isolerat med en sådan lösning. S och V förde egna och hemliga förhandlingar. I själva verket tolererade C detta så länge det inte handlade om några formella samtal eller samarbetsformer. Men hela upplägget var förstås förnedrande för V. Man förväntades stödja en S-ledd regering utan något som helst inflytande. Dessutom en S-ledd regering som i mångt och mycket förde C-politik! Det är inte så politik brukar fungera – eller ens kan fungera. Därav de hemliga förhandlingarna. Men när S skulle gå C till mötes angående hyresregleringen fick V nog och sa definitivt nej – vilket de hela tiden sagt att de skulle göra.

Efter att misstroendet blivit ett faktum backar Annie Lööf från just det krav (punkt 44 i januariavtalet) som fick V att rösta för misstroendeförklaringen. Lööf kan således tänka sig att ge V inflytande trots allt. Det som däremot är icke-förhandlingsbart är Annie Lööfs beslutsamhet att göra allt hon kan för att fortsatt isolera SD från allt politiskt inflytande. Här gäller inte bara högerskon utan hela Annie Lööfs garderob.

Även M och KD hade samma hållning som Annie Lööf har. Från början tog alla avstånd från SD, kanske i förhoppningen att de väljare som röstat på SD skulle ge upp och vid nästa val välja något av de etablerade partierna. Men sex månader efter valet 2018 (i mars 2019) går Ebba Busch-Thor (numera bara Busch) ut och säger att det är okej att förhandla med SD. Två år senare (i mars 2021) öppnar även moderaternas Ulf Kristersson för samtal med SD. I samma veva säger även Liberalernas Nyamko Sabuni att man är villig att göra upp med SD i enskilda frågor. Allt detta är rationellt utifrån dessa partiers önskan att få till stånd en borgerlig regering. Utan SD:s stöd är något sådant en omöjlighet, kortsiktigt och antagligen även långsiktigt. Därmed har C blivit isolerade som ensam borgerligt parti som vägrar ha någon som helst beröring med SD.

Kortfattat kan man säga att det är SD:s inträde i riksdagen – och de andra partiernas försök att isolera SD – som ligger bakom regeringskrisen. Men att isolera ett 20%-parti är i längden en omöjlighet. Det är också ytterst tveksamt rent demokratiskt.

Men vad ligger bakom detta oresonliga motstånd mot SD? Det enkla svaret är förstås att SD fötts ur nationalistisk och även delvis nazistisk mylla. Men hur kommer det sig att S och MP – och nu även C är villiga att föra samtal med Vänsterpartiet, som inte bara fötts ur marxistisk mylla utan som varit fullfjädrat kommunistiskt? Vänsterpartiet – dåvarande VPK-Vänsterpartiet Kommunisterna – har aktivt stöttat Sovjetunionen, Östtyskland och en mängd andra stater som dödat och förtryckt miljoner människor. Historiskt har kommunismen dödat någonstans mellan 60-150 miljoner människor. Nazismen beräknas ha stått för cirka 20 miljoner människors död. Räknat på de 72 år som kommunismen kan anses ha existerat (från 1917 till 1989) har kommunismen avlivat 830 000 – 2 miljoner människor per år. Räknat på de 12 år nazismen hade makten i Tyskland (från 1933 till 1945) blir motsvarande siffra 1,7 miljoner. Kommunismen har således dödat långt fler människor därför att den fått längre tid på sig. Men dödligt våld per år skiljer sig inte avsevärt. I själva verket är kommunism och nazism kusiner. Nazismen är ju national-socialism. Kommunism är global socialism. Båda förordar en stor stat som har rätten att kränka mänskliga rättigheter för att uppnå det goda samhället (utifrån de olika tolkningarna av hur ett sådant samhälle ser ut). Både nazism och kommunism säger att individers rättigheter får offras för att nå de politiska målen – och båda har gjort det i en omfattning som bara kan beskrivas som ondska.

I ljuset av detta kan man tycka att det är hedervärt att Annie Lööf vill isolera både V och SD. Men samtidigt tar både V och SD officiellt avstånd från det förtryck och det massdödande som är associerat med deras respektive ideologiska bakgrunder. Kanske har SD än tydligare än V tagit avstånd från sin mörka historia. Stalin var ju trots allt en av ”de goda” segrarna efter Andra Världskriget medan Hitler var ondskan personifierad. Och något ligger det i att vinnaren skriver historien. Tyskland har gjort upp med nazismen på ett sätt som Sverige inte gjort upp med kommunismen. Men båda dessa ideologier dryper av historisk blodskuld.

Men detta är ändå inte grundorsaken till den svenska regeringskrisen. Majoriteten av de cirka 30% av Sverige befolkning som röstar på V och SD är varken fullblods-kommunister eller nazister. De röstar utifrån värderingar som de flesta av oss kan begripa, och utifrån verkliga problem i Sverige. Vänsterpartiets röster handlar om klassisk Robin-Hood-rättvisa där de rika ska avtvingas mer skatt. Det är SD-väljarnas skäl som är det nya, och de skälen handlar främst om invandring och integration.

Den verkliga orsaken bakom regeringskrisen

Sverige är ett av världens mest sekulariserade och individualistiska länder. En ”svensk självklarhet” är att religion är något oviktigt och alltid något privat. Man har närmast systematiskt blundat för det faktum att religion skapar kultur, och kultur inkarnerar och förmedlar värderingar. Därför har man blundat – eller helt enkelt inte haft mentalt utrymme – för tanken att en stor invandring av människor från kultursfärer som ligger långt ifrån den svenska med nödvändighet skapar stora, systematiska och långsiktiga problem. Man såg det inte komma.

Du som läser detta må vara hur mycket ateist du vill. Men om du är uppvuxen i Sverige – eller i västvärlden – så är du proppfull av kristna idéer. Det är en mängd självklarheter – sådant du tagit för givet och som finns i ditt tänkande därför att du har vuxit upp i en kultur som i mer än 1000 år präglats av kristen tro och kristna värderingar. Några exempel:

• Du tror att det finns en viktig och självklar rågång mellan religion och politik.
• Du anser att religionsfrihet och yttrandefrihet är självklara rättigheter.
• Du anser att män och kvinnor ska ha samma grundläggande rättigheter.
• Du anser att hederskultur är moralisk förkastlig.
• Du anser att flickor inte får giftas bort mot sin vilja.
• Du anser att yttre regler är mindre viktiga än hjärtats etik.

Jag säger inte att alla kristna kyrkor i alla tider stått upp för dessa värderingar. Men allt detta finns inbakat i den kristna livs- och människosynen. Därför är det ingen slump att det är i den kristna kultursfären som dessa självklarheter vuxit fram. Grundläggande värderingsfrågor som dessa går dessutom djupare än höger-vänster-skalan. De är en del av vår kultur vilket bidragit till att politiker varit blinda för dem. Och inte har det blivit bättre av att europeisk 1900-talskultur i mångt och mycket handlat om att kritisera eller förneka vårt kristna historiska arv.

Sverige har idag cirka 800 000 människor som kommer från kulturer där religion och politik inte åtskiljs, där religionsfrihet inte existerar, där kvinnor inte har samma rättigheter som män, där hederskultur är normen, där flickor gifts bort mot sin vilja, och där yttre beteende är viktigare än hjärtats etik (alltså en skam-kultur istället för en skuld-kultur).

Att detta skapar systematiska, djupgående problem och spänningar har nu blivit ett faktum. Därför röstar 20% av svenskarna på SD. Men det politiska etablissemanget har varit allt för sekulariserade och allt för individualistiska för att ens förstå – eller vilja förstå – att de som invandrar primärt från muslimska länder befinner sig just så här långt ifrån de svenska självklarheterna. Man har inte velat tro det. Man har inte kunnat tro det, just eftersom man haft en enormt föraktfull attityd gentemot religion. Man har inte sagt att religion är något falskt eller dåligt. Man har sagt att det är totalt irrelevant. Det är enbart socio-ekonomiska faktorer som styr hur människor tänker och handlar. Religion och religiöst grundad kultur och värderingar har inte existerar på kartan för en majoritet av svenskar och svenska politiker.

Så sakteliga börjar man vakna upp. Att rasister sagt detta i alla tider är irrelevant. Även en pyroman kan sanningsenligt säga ”det brinner där borta”. Om en jude är kriminell så blir det inte mindre sant bara för att en nazist påpekar det. Men det politiska etablissemanget har givit nationalister, rasister och nazister ensamrätt på en sanning som blivit allt mer akut och allt mer oförnekbar – nämligen att invandringen har skapat enorma problem. Man har brytt sig mer om vem som sagt det än vad som sagts. Man har varit ideologiskt blind eftersom man tagit sekulariseringen och individualismen så för given.

Idag har hela Europa så kallade ”utanförskapsområden” som informellt styrs av muslimsk Sharia-lag. Ska vi ha ett samhälle som bygger på svensk lag, eller ska vi ha ett samhälle med två parallella system, ett svenskt och ett islamiskt? Jag tror att Ayaan Hirsi Ali har rätt när hon säger:

”Det är mycket svårt att vända utvecklingen. Och jag tror att Sverige fortfarande har ett litet hopp. Men svenskar måste agera nu. Ni måste välja vilket värdesystem ni vill ska gälla. Om ni vill ha ett islamiskt, mellan-östern-liknande värdesystem, eller den svenska grundlagen. Det är ett mycket svart-vitt val, med det är det val ni står inför.”

Observera: Jag tror inte Sverige håller på att bli muslimskt. Men jag tror att Sverige håller på att splittras på ett djupt – och förmodligen oåterkalleligt – sätt. Tro inte heller att jag menar att den grova kriminaliteten är islams fel. Se på Södertälje. Där består den organiserade kriminaliteten av syrianer. Poängen är snarare denna: I ett samhälle där man är blind för – eller till och med föraktar – sådana värderingar vår kultur de facto bygger på, och där man tillåter en mycket stor och snabb invandring, så skapar man ett kulturellt och värderingsmässigt vacuum som fylls av kriminalitet, sharia-lag, extremism, klanmentalitet, hederskultur och därmed olika former av förakt för den svenska rättsstaten. Det har hänt, det händer och kommer fortsätta att hända. Därför röstar var femte svensk på SD.

Så kortfattat:

• Sekulariserade blindhet för religionens roll som kulturskapare och värdeförmedlare, leder till
• en naiv människosyn och hög invandring, som leder till
• djupgående problem i kulturen, som leder till att
• SD blir ett 20%-parti, som leder till att
• det politiska etablissemanget isolerar SD (utifrån den sekulariserade blindheten ovan), som leder till
• januariöverenskommelsen, som leder till
• en ohållbar politisk situation, som leder till
• regeringskris.

Kristna Värdepartiet vill lyfta fram de ofta outtalade – och för många självklara – värderingar som Sverige och Västvärlden de facto bygger på – men som vi glider allt längre bort ifrån. Dessa värderingar har formats i västvärlden genom en 2000-årig kristen historia. Därför kallar vi dem kristna värderingar, och de fångas väl (om än bara delvis) av FN:s mänskliga rättigheter vars fundament är människovärdet. Där ingår rätten till liv (därav vårt abortmotstånd), samvetsfrihet (därav vårt stöd till barnmorskorna som kräver denna rättighet), yttrandefrihet (för alla även våra meningsmotståndare), religionsfrihet (för alla, kristna, muslimer, hinduer, you name it), föräldrars rätt och plikt att fostra sina barn (därav rätten till hemskolning), osv.

Detta fundament har svenska sekulariserade politiker svårt att hålla sig till. Sverige har en lång historia av allvarliga kränkningar av människovärdet, allt från 30-talets eugenik, till tvångssteriliseringar och till dagens aborter.

Men detta fundament ligger också långt ifrån islamisk Sharialag. De som vill införa Sharialag i Sverige måste därför erbjudas ett val. Antingen acceptera landets lag eller flytta härifrån. Allt därutöver är av ondo.  

Mats Selander, ordförande Kristna Värdepartiet