Hej

Jag hörde talas om ert parti och blev intresserad av att läsa ert program.

Jag är lesbisk samt demigirl, vilket innebär att jag delvis identifierar mig som kvinna, men helt ärligt är jävligt trött på det binära systemet för att det är gammalmodigt.

Vad skulle ert program innebära för mig? Skulle jag kunna gifta mig, få barn eller hade jag helt enkelt fått flytta från Sverige för att bevara mina grundläggande, mänskliga rättigheter som ni nämner så många gånger när det handlar om cishet människor?

Tack för svaret

/Icke-Binär

——————————————————————————

Hej, tack för din fråga.

Vi är nog rejält oense om en rad saker.

Låt mig börja med frågan om mänskliga rättigheter.

FN formulerade vad vi menar med ”mänskliga rättigheter”. Där är den mest grundläggande rättigheten ”rätten till liv” (därav vårt abortmotstånd).

Men idén om mänskliga rättigheter inbegriper inte någon rätt att få definiera verkligheten som man vill. Exempelvis finns det ingen mänsklig rättighet att omdefiniera äktenskapsbegreppet. Ett samhälle kan definiera äktenskapet på olika sätt. Vissa definitioner kan kränka människovärdet. Exempelvis så gör barnäktenskap det. Polygami är också något som riskerar att kränka människor – eftersom det i praktiken kommer innebära att fram för allt män (i huvudsak från muslimska kulturer) kommer gifta sig med två eller fler kvinnor. Realistiskt talat kommer med största sannolikhet mer än 90% av de polygama äktenskapen att se ut så. Att rent institutionellt tvingas ”dela” sin man med andra kvinnor menar vi är kränkande (vare sig kvinnorna i fråga inser det eller ej, faktiskt). De barn som blir till i ett sådant äktenskap kommer inte få tillgång till sin pappa på det sätt de borde få, eller ha möjlighet att få. Själva upplägget hindrar något barn behöver och har rätt till, och det cementerar en ojämlikhet mellan parterna.

Så äktenskapsdefinitionen har med mänskliga rättigheter att göra, definitivt. Men ingen part kan hävda att ”det är min mänskliga rättighet att få definiera äktenskapet som jag vill, och alla parter i samhället har en skyldighet att respektera denna min rättighet”. En sådan uppfattning är fullkomligt orimlig – inte minst därför att det uppstår kaos om alla parter i diskussionen skulle hävda just detta, och dessutom ha rätten på sin sida när man hävdar detta. En rättighet kan aldrig se ut på ett sådant sätt, för då tar den nämligen ut sig själv. Ett samhälle måste ha vissa gemensamma definitioner för att ens kunna fungera som ett samhälle. En gemensam äktenskapsdefinition är en del av det. Så det kan helt enkelt inte vara en mänsklig rättighet för individen att för egen del definiera vad som menas med ”äktenskap”.

Vår utgångspunkt är då: Vilken äktenskapsdefinition är mest i linje med hur människor i allmänhet fungerar och vad som är bäst för oss som människor? Och då är vår slutsats att äktenskapsdefinitionen i första hand är till för de svagare parterna, nämligen barnen, och i andra hand kvinnan (som riskerar att lämnas ensam med barnen när mannen inte tar sitt ansvar), och i tredje hand för mannens skull. Det är bland annat den biologiska verkligheten om hur barn blir till som ligger bakom denna prioritering. Mannen kan ju – på ett sätt kvinnan inte kan – fly undan den graviditet han givit upphov till.

Om du som lesbisk kvinna skulle ha en samhällelig rätt att skaffa barn utan någon pappa, så har samhället sagt till ditt barn ”du har inget behov av någon pappa, och du har definitivt ingen inneboende rätt till en pappa”. Det är att kränka ditt barn. I relation till ditt barn är du den starkare parten, och samhället (politiker) bör skydda den svagare parten. Att i möjligaste mån få kunskap om, och tillgång till sitt ursprung, är enligt oss en rättighet. Det är utgångspunkten. Precis som i alla andra relation finns det förstås undantag, exempelvis om en förälder misshandlar sitt barn. Att som barn ”få tillgång till” en misshandlande förälder är förstås inte bra. Då måste samhället ingripa, men då är ingången att barnet fortfarande har behov och rätt till föräldrar som i möjligast mån motsvarar den roll barnets biologiska föräldrar borde haft. Barnens inneboende rättigheter är alltså vårt fokus. När grundläggande rättigheter tycks hamna i konflikt är det alltid de svagares rättigheter som har förtur.

Men om vi ger lesbiska kvinnor rätten att gifta sig så har vi implicit givit dem rätt att skaffa barn utan någon pappa. Alternativet – från vårt perspektiv – är att ha två äktenskapsdefinitioner – äktenskap som naturligt kan ge upphov till barn och där adoption är tillåtet, och äktenskap som inte kan ge upphov till barn och där adoption är förbjudet. Men det är inte görligt med två så skilda äktenskapsdefinitioner i samma samhälle. Vi menar ju dessutom att det ingår i äktenskapsdefinitionen att just bilda familj, och där ingår barn.

Men för att undvika två sorters äktenskapsdefinitioner, och för att skydda barns rättighet till en mamma och en pappa, motsäger vi oss idén om samkönade äktenskap. För oss är benämningen ”samkönat äktenskap” självmotsägande.

Du har alltså rätt att skaffa barn. Men det är den biologiska verkligheten du då måste förhålla dig till. Och de barn som då blir till har den inneboende rätten att få ha en mamma och en pappa. Alla äktenskapsdefinitioner som inte tar hänsyn till detta är kränkande mot barnen.

Gör en sökning på ”absent fatherhood” och läs om vad som sker när fäderna är frånvarande. Barn behöver faktiskt en mamma och en pappa. Könet spelar roll i föräldrarelationen, precis som det spelade roll för själva uppkomsten av barnet. Detta är en biologisk och psykologisk verklighet som vår politik går ut på att till fullo bejaka, inte förneka.

Så ja, äktenskapsdefinitionen är sannerligen relevant för mänskliga rättigheter (i synnerhet barnens rättigheter). Men däri ingår ingen som helst mänsklig rättighet för dig att omdefiniera äktenskapet efter eget godtycke, än mindre att kräva av oss andra att anpassa sig efter en äktenskapsdefinition som går på tvärs mot hur den mänskliga biologin de facto ser ut, och som systematiskt kommer kränka barns rättigheter.

Så till din fråga om huruvida du kan leva i ett Sverige där våra värderingar dominerar och formar lagstiftningen. Jag känner ju inte dig så jag kan ju inte veta exakt hur du skulle trivas eller vantrivas i ett sådant Sverige. Men några saker kan vara bra för dig att veta:

• Vi har inga som helst intentioner att förtrycka eller förfölja människor (som du) som aktivt vill bryta mot de normer vi anser riktiga.

• Du (och andra som delar dina normer och din livsstil) kommer ha avtalsrätt att ingå och reglera vilka relationer ni vill ha. Advokatfirmor kommer säkerligen hjälpa er att upprätta avtal så att du och din lesbiska vän kan bo tillsammans och reglera er egendom i händelse av att någon av er avlider, eller ni väljer att gå skilda vägar. Skulle någon av er låta er befruktas av någon man, så kommer vår lagstiftning se till att barnet i möjligaste mån får möjlighet att ha kontakt med sin pappa. Vi kommer inte detaljstyra sådana relationer – det är inte politiskt möjligt eller ens önskvärt (här måste det finnas frihet och inte tvång, eftersom goda familjerelationer inte kan tvingas fram av någon part, allra minst av politiker).

• Vi står till 100% för de grundläggande demokratiska fri-och rättigheterna, vilket innebär att du – i vårt Sverige – kommer ha en grundlagsskyddad rättighet att uttrycka din uppfattning och driva opinion för din uppfattning. Den rätten har du, och den rätten kommer vi göra allt för att skydda.

Men vi kommer inte gå med på att din ”trötthet” ska omdefiniera verkligheten för alla oss andra. Sådana anspråk har faktiskt vi blivit rätt trötta på om jag ska vara ärlig.

Vänligen

Mats Selander, ordförande Kristna Värdepartiet