Sverige har gått lite av sin egen väg när det gälle att tackla corona-krisen. När andra länder stänger ner försöker Sverige ha ett öppnare samhälle. Myndigheterna vädjar snarare än befaller. När stora delar av Europa får panik håller svensken sig kall och litar på de egna vetenskapliga experterna.

Detta handlar inte så mycket om politik utan mer om kultur. I Sverige råder statsindividualismen, alltså ett tankemönster som bygger på en förtroendefull relation mellan staten och individen. Statens agerande motiveras av vad som gynnar individen, och individen förväntas sätta sin tilltro till den goda staten. Det finns en delvis synlig, delvis osynlig pakt mellan stat och individ i Sverige, framför allt gentemot familjen. Statsindividualismen syns i hur Sverige tacklar corona-krisen. Man förväntar sig att individen litar på staten och inte är misstänksam och rebellisk (så att man måste ta i med hårdhandskarna – som politiker instinktivt gör i många andra delar av Europa).

Sverige är också ett land som inte haft något krig på mer än 200 år. Vi har inga färska eller halvfärska minnen av verklig kris, som våra nordiska grannländer har. Finnarna minns vinterkriget 1939. De vet att en katastrof kan drabba plötsligt. Norge och Danmark överrumplades av nazitysklands militära närvaro 9 april 1940, då tyska trupper bara tog över deras samhällen. Sådant gör något med kulturen för flera generationer framåt. Att nästan varje medborgare har lyssnat till en farfars far eller morfar som berättar om krig och kristider han själv upplevt, påverkar individen och hela samhället.

Politiken står ju inte utanför kulturen. Faktum är att en medelsvensson förmodligen har lättare att gå emot sin egen kultur än vad en politiker har. Politikerna måste ju vinna folks förtroende och gillande. Då kan man inte göra sig impopulär stup i kvarten och kritisera den egna kulturens djupt liggande värderingar och tankesätt. Kanske man kan försöka forma den något – milt leda den i en lite annan riktning. Men att frontalkrocka med sin egen kultur finns oftast inte ens på en politikers mentala karta. Politikerna hela existens bygger ju på att bli tillräckligt omtyckt för att kunna bli omvald. Och då måste man vara följsam i relation till kulturens värderingar och självklarheter. Då krävs kulturell fingertoppskänsla.

Detta tror jag är en stor del av bakgrunden till varför Sverige var långt mindre förberedd på coronakrisen än vad exempelvis Finland var. Finland hade lager med medicinsk skyddsutrustning. Finska politiker har inga stora problem att få igenom beslut som förbereder landet för kris, även om det kostar sina slantar. Folk förstår att kriser och katastrofer kan inträffa och att man måste vara förberedd – innan något händer.

Icke så i Sverige. Efter 1989 när järnridån föll gjorde vi oss av med alla reservlager vi byggt upp under kalla krigets dagar. I Sverige är vi moderna, rationella och nutids-anpassade. Det spar vi förvisso en hel del pengar på. Men pandemier visar som bekant ingen nåd mot den som är oförberedd. I lumpen fick jag lära mig att en god ledare har en A-plan, men också en B- och C-plan. Det gällde att planera för det oväntade. Att förutse det oförutsägbara. Inte i detalj förstås – det är ju omöjligt. Men att se till att man är förberedd för eventualiteter – och att det får kosta i termer av planering, packning och bärande av utrustning. Det är jobbigare innan, men när krisen kommer är man så fruktansvärt tacksam att man har en ”skalman” med sig som plockar fram det som behövs ur skalet. Det är så kloka politiker måste tänka. Vi får inte bli rädda som Lille Skutt och tro att det hjälper att bara gömma sig, sticka huvudet i sanden och hålla sig undan. Vi får inte ens tro att vi likt Bamse kan vara starka och snälla, så ordar sig allt. Nej, vi måste likt Skalman tänka flera steg i förväg och ha planer för olika kris-scenarier och se till att vi har rätt utrustning, tillräckliga lager och en god självförsörjningskapacitet. För när inte ens Bamse klarar biffen är det Skalman som är hjälten. Lite tråkig, men ack så nödvändig.

Mats Selander

Ordförande Kristna Värdepartiet