BARNKONVENTIONEN

Den 1 januari blev barnkonventionen lag i Sverige och då undrar man ju vad detta kan innebära för barn och ungdomar i vårt land. Anledningen till att jag skriver ungdomar är att man enligt konventionen är barn upp till 18 års ålder.

Vi är ett land som på många områden är mycket barnvänligt. Vi är till exempel det land i världen som har flest lekplatser för barn per capita, och föräldrar i Sverige har en jämförelsevis lång föräldraledighet. Vi vet att barnen är viktiga.

När jag läser konventionstexten är det mest självklara rättigheter och skydd för barnet som kommer upp. Den är välskriven och ger barnet ett bra skydd, men det är några småsaker och en stor fråga som jag hakar upp mig på. Ett riktigt bombnedslag utifrån min synvinkel. Vi återkommer till detta senare.

Artikel 3 säger att barnets bästa alltid ska beaktas. Men det är ju toppen! Frågan är bara vem som är mest lämpad att bedöma vad som är barnets bästa. Är barnet, föräldrarna eller myndigheter bäst på den bedömningen? Det framgår inte tillfredsställande med tanke på att vi alla är olika individer och det som är bäst för dig är kanske inte bäst för någon annan.

Sedan har vi ”friheten att utöva sin religion eller tro” vilket är extra viktigt att betona i tider av förföljelse av troende – främst kristna – och då samhället går långt i upprättade av hinder för dem som tror. Det enda som enligt konventionstexten begränsar detta trosutövande är lagen. Det är bra så länge som lagen är god, och dåligt när lagen har ont uppsåt. Det finns en religion som uppmuntrar förföljelse eller ännu värre saker gentemot de otrogna, och då är det ju bra att det finns en lag som förbjuder sådana ”trosuttryck”. Men så har vi ju sett att det finns länder som till exempel velat stämpla pingstkyrkor som sekter, och då bidrar lagen till att förtrycka istället.

Men det är ändå artikel 6 som mest fångar min uppmärksamhet.

Där står:

  • Konventionsstaterna erkänner varje barns inneboende rätt till livet.

  • Konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

Gäller denna inneboende rätt även ofödda barn? Jag kommer att tänka på ett fall då ett barn föddes levande efter en sen abort. En överläkare försökte rädda barnet och blev starkt kritiserad för det. Kommer Sverige ta barnkonventionen på allvar när vi kommer in på ofödda eller barn som överlever ett abortförsök?

När jag besinnar denna konvention, och främst artikel 6, så blir min första spontana fråga, vad riksdag och regering kommer att vidta för åtgärder för att kunna kringgå denna lag. De kommer vända och vrida på ord och dess betydelse för att slippa följa den konvention de just gjort till svensk lag. De kommer antagligen att laborera med språket och hävda att det inte handlar om ett barn utan ett foster. Jag tänker att själva andemeningen i denna konvention är att skydda och säkerställa barnens mänskliga rättigheter. Om det inte gäller ofödda barn, varför ska den då gälla födda? Det är ju trots allt en människa som håller på att utvecklas, och utvecklas gör vi hela livet.

Jag vill utmana svenska staten att ta detta på allvar så att vi kan sluta upp med det barbari som vi kallar aborter.

Roger Gillberg
Talesperson Lag och rätt

Det här inlägget postades i Abort och vår livsbejakande politik, Lag och rätt. Bokmärk permalänken.