Mitt mest intressanta samtal under årets Almedalsvecka (2018) var med KD:s starka namn i Kalmar, Anders Andersson. Sedan Kristna Värdepartiets (KV:s) start har vi inte haft någon dialog eller diskussion med KD-politiker att tala om. När KV just startats skulle jag haft ett radiosamtal med Lennart Bondesson (KD-Örebro) men det ställdes in efter att Acko Ankarberg (då KD:s partisekreterare) gått ut med påbudet att ingen inom KD ska diskutera med Kristna Värdepartiet. Vi skulle tigas ihjäl.

Men i år, i Almedalen, fick jag möjligheten att prata med Anders Andersson. Andersson var inte otrevlig, men livlig och anklagande i tonen. Fritt ur minnet men i det närmaste bokstavligt sa Andersson följande:

Det enda ni har lyckats med är att peta ut Stefan Attefall, Sverige bästa civilminister, ur riksdagen.

Andersson förklarade att det hängde på några hundra röster i Jönköpings län, vilket var vad KV fick där. Hade dessa gått till KD hade Attefall kommit in i Riksdagen. Sen fortsatte han:

Ni står där med era rena samveten! Ni är fin-servisen. Och vi i KD är den kantstötta servisen. Det är skillnaden mellan oss!

Att Attefall fick lämna riksdagen var förstås tråkigt för honom. Det är en del av själva ”spelet” som ytterst beror på väljarna. Jag finner det lite märkligt att indirekt anklaga oss för att vi tar röster från KD. Vi skulle gärna ta alla KD:s röster! Men ännu hellre skulle vi vilja ta Vänsterpartiets eller Fi:s röster (vilket förstås är väldigt osannolikt). Hur som helst kan man inte förvänta sig att något parti skulle hänga läpp över att de visst tog röster från ett annat parti. Min enkla respons till Andersson angående Attefall var därför endast: ”Ja så kan det gå”.

Men det mest intressanta i mina ögon var Anderssons servis-liknelse. Låt mig få reflektera lite över den.

Vi i KV står där med våra ”rena samveten”. Detta slungades ut som en anklagelse! Det är första gången i mitt liv som jag anmodas ha dåligt samvete för att jag har ett rent samvete – första gången som jag klandras för att vara klanderfri! I mina ögon är detta en komplimang, som nu uttalades som en anklagelse. Det gjorde mig nästan svarslös.

Jag vet med säkerhet att Andersson just använde ordet ”samvete”. Enligt kristen etik är ju samvetet något man verkligen bör följa och inte kompromissa med. Som kristen politiker kan man kompromissa med sina meningsmotståndare (för att få igenom så mycket som möjligt av det man anser viktigast) men man kompromissar aldrig med sitt samvete.

Rimligen menar Andersson att KD faktiskt har kompromissat med samvetet och därför blivit mer användbara (alltså blivit den ”kantstötta servisen”). Detta måste ha varit den rätta prioriteringen enligt Andersson (hur ska jag annars tolka honom?). Han tycks alltså mena att det är moraliskt acceptabelt att kompromissa med sina samveten, om man kan vinna tillräckligt stora politiska fördelar av det. Vilket får mig att direkt tänka på Jesu ord ”vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?”. I mina ögon är detta ett oavsiktligt erkännande från en KD-höjdare att KD faktiskt förlorat sin själ!

Anderssons liknelse med fin-servisen och den kantstötta servicen är som hämtad ur nya testamentet – fast med bakvänd poäng. Tanken är förstås att KD aldrig fått igenom någonting av sin politik om de hållit fast vid abortmotståndet. Bättre då att gapa efter litet, och gå emot sitt samvete, än att mista hela stycket.

Jag sa till Andersson, att vi inte säkert kan säga vad som hade hänt om KD varit trogna sin övertygelse att alla – även ofödda – har fullt människovärde. Ingen vet vad som hade hänt i längden. Kanske det hade funnits någon mellanväg, där man säger att man vill ha ett lagskydd också för ofödda, men inser att frågan är omöjlig att driva i dagsläget och därför inte lägger något krut på den – ungefär som Socialdemokraterna ser på monarkin. De är emot den och vill införa republik, men ser det inte som politiskt möjligt att driva frågan i dagsläget.

Jag är ofta rapp i käften, men denna gång kom jag på mina ”one-liners” efteråt. Här kommer några saker som jag önskar att jag hade sagt:

• ”Så du menar att man ibland ska offra samvetet inom politiken?”
• ”Men när man får finbesök, vilken servis tar man fram då?”
• ”Brukar man inte slänga kantstött porslin? Det samlar ju på sig bakterier i sprickorna.”

Så nu har vi fått ett erkännande från en KD-topp, att ”vi står där med våra rena samveten”. Jag ser ett krig framför mig, där vi gräver ner oss i ett skyttevärn, just på den plats där vårt samvete befinner sig. Vi tänker försvara våra samveten, och vi tänker bekriga dumhet, själviskhet, övergrepp och förvridenhet utifrån våra samveten. Vårt samvete är som fanan som vi strider för och är villiga att offra våra liv för.

Ja där står vi med våra rena samveten. Tack för den uppmuntran, Andersson!

Mats Selander
Partiordförande