Ingen annan enskild man har gjort så mycket för världens instabilitet, än vad Nobelfredspristagaren Barack Obama har, inte ens George W. Bush. Nu riktas blickarna mot Donald Trump. Ska han visa sig vara den pajas som han framstod som i valrörelsen, eller kommer han faktiskt att använda huvudet, inte bara hethuvudet, när han väl tillträder den 20 januari 2017? Mina förhoppningar är inte höga. Men låt oss ge mannen en chans.
[Skrivet i december 2016]

Ok, nu har jag gett mannen en chans. Vad man än vill säga om Donald Trumps politiska gärningar fram till januari 2018 så har han inte gjort sig känd för stor öppenhet. Trump anser, enligt vad han själv har sagt, att USA har gjort sig självt en otjänst när de historiskt sett har kungjort utanför Vita husets väggar vad man planerade att göra internationellt. Men det ansåg bevisligen Obama också, med tanke på NSA:s hemlighållna befogenheter att spionera på sina egna allierade. Folk brukar ju i allmänhet hemlighålla sina skumma syften.

När sakernas tillstånd väl är ett faktum så har Trump uttalat sig. Eller när USA har fått ta hård kritik, som till exempel det där med Kim Jong-un och Nordkoreas kärnvapenambitioner. USA leder inte längre genom exempel, men det betyder inte att Trump enbart har gjort dåliga saker. Men denna nya slutenhet har tvingat oss svenskar att hålla koll på händelser globalt. Det kan vara kinesiska världsherreambitioner eller ryska värjningsförsök mot dessa i anslutning till Rysslands Militärdistrikt syd, som till exempel det i huvudsak kinesiska järnvägsbygget mellan de viktiga oljefälten i Baku genom Georgien till Turkiet. Liknande händelser bör vi vara insatta i, för att kunna kunna förstå Rysslands, Kinas och Trumps planer för Sverige. Ryssland och Kina vet vi redan var vi har, men vi har traditionellt inte haft så god koll på spelet i gränslandet Ryssland och Asien, eftersom det spelet är så obskyrt. Det är obskyrt av en anledning. Vi ska inte veta när Putins Ryssland vänder sina blickar och sitt intresse söderut. Ryssland strävar år nordväst men tvingas åt sydost. Det vill de inte att vi ska veta.

Amerikas Trump är en joker i leken. Vill han oss väl, eller vill han oss inte väl? Jag tror personligen inte att han vill oss väl, men det kan hända att han har intresse i att Sverige består som nation. Men det kan också hända att han bestämmer sig för att offra en egensinnig och Trumpkritisk bonde i det ständigt pågående strategiska schackspel som pågår mellan framförallt USA och Ryssland och Kina. De sk. planetjagarna har alltså hittat en nisch att fylla. Planetjagare är höjdare på högkvarteret som fokuserar på hela världen istället för på Sveriges närområde och Ryssland när de sysslar med strategi.

Exakt vad som händer och vad som sägs mellan höjdarna hos de tre jättarna USA, Ryssland och Kina är svårt att sia om. Sannolikt är kommunikationen tämligen begränsad för de flesta deltagarna. Beröringspunkterna är få, för det är så de vill ha det. Det är därför som vi måste vara pålästa om vad som händer runt hela klotet och om geografi, naturresurser, olja, industriella resurser, vägar, järnvägslinjer, floder, hamnar, flygplatser, BNP för olika länder, etnisk befolkning och deras religiösa tillhörigheter, väderförhållanden vid olika säsonger, vem som investerar i vad och var och olika länders militära baser och dess funktioner, i synnerhet utlandsbaser. Det finns säkert mycket mer man bör hålla reda på.

I vilket fall som helst så har vi ingen insyn i Vita huset eller Kreml eller Beijing eller i samtalen dem emellan, om det pågår några. Vår enda möjlighet att veta hur vi kommer att påverkas i vårt närområde är att följa med i vad som händer internationellt. Det är en ny och skrämmande insikt för oss.

Roger M. Klang
försvarspolitisk talesperson

Texten något reviderad 2018-01-27.