Flera riksdagspartier ställer sig skeptiska eller direkt avvisande till religiösa friskolor. Senast var det Liberalerna som på sitt landsmöte fattade beslut om att driva en mer restriktiv politik vad gäller dessa skolor. Visserligen kräver de inte att befintliga skolor ska läggas ned, däremot att inga fler ska få etableras.

Beslutet strider mot Europa­konventionen, som gör gällande att staten ska ”…respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.” Europakonventionen gäller som svensk lag.

Varför vill då vissa partier och politiker inskränka eller förbjuda religiösa skolors verksamhet i vårt land? Kanhända det finns de som i kristendomsfientlig nit trotsar Europakonventionens lagtext därför att de anser det farligt för barn att komma i kontakt med kristen tro. En vanligare orsak till att politiker vill begränsa eller stoppa religiösa skolor torde ändå vara rädslan för islamism. Att fler och fler barn växer upp i Sverige och fostras till radikala muslimer är en verklig samhällsfara. Liberalernas partiledare och f.d. skolminister Jan Björklund uttrycker oron för detta på följande sätt:

I våra förorter kommer i dag många barn från Mellanöstern. De kommer från en miljö av hederskultur och religiösa extrema värderingar och en annan syn på jämställdhet mellan kvinnor och män. När de kommer till Sverige vill jag att de ska integreras och ta del av våra liberala värderingar. Men i stället är det många föräldrar som vill sätta dem i religiösa friskolor i förorterna där man förstärker segregationen i stället. Det är väldigt farligt i den situation vi nu är i. Det är integration vi behöver (Aftonbladet 2017-11-18).

Denna oro delas av många i vårt land, så även av Kristna Värdepartiet. Nu är det emellertid så, att de problem som Björklund nämner är verkliga och bekymmersamma på vissa muslimska friskolor, inte på kristna. På kristna friskolor fungerar integrationen utmärkt väl, bättre än på de flesta kommunala förortsskolor, vågar jag påstå utifrån egna erfarenheter. Den uppenbara frågan måste ställas: Varför ska kristna skolor bestraffas för bristande integration i förorterna, när de bidrar till en god integration?

Det svar som brukar anges är att man inte kan behandla muslimska och kristna skolor olika. De sammanförs i samma kategori, ”religiösa friskolor”, och hamnar därmed under samma lagstiftning. Resultatet blir att kristna skolor bestraffas för fel och brister som upptäcks i de muslimska skolorna. Men kollektiv bestraffning är något som de flesta av oss, med rätta, intuitivt vänder oss emot. Det är inte heller särskilt intelligent att sätta käppar i hjulen för de kristna skolorna, eftersom dessa bidrar med så mycket gott till samhället. I dessa skolor fostras ärliga, hederliga samhällsmedborgare. Det är inte de kristna ungdomarna polisen får problem med och därför vore det kontraproduktivt att stänga dessa eller hindra nya från att öppnas.

Fram för en skollagstiftning som inte är så trubbig att den drar alla religiösa friskolor över en kam! Fram för en skollagstiftning som är ändamålsenlig, som bestraffar och drar in tillstånd för sådana skolor som befäster segregationen och fostrar eleverna i religiös extremism och samhällsfarliga värderingar!

Lars Borgström, utbildningspolitisk talesperson