Denna artikel är en fortsättning på en tidigare artikel; ”Försvaret ska inte syssla med civilförsvarsfrågor”

Göteborgs Energihamn är en hub för hela den skandinaviska marknaden. Varje år anlöper 2 500 tankfartyg och hälften av all råolja som tas in i Sverige kommer via Göteborgs Energihamn. Totalt hanteras cirka 20 miljoner ton olja och andra energiprodukter. Här finns också Sveriges största depåverksamhet i underjordiska bergrum som distribuerar bl.a. bensin och diesel till hela Västsverige. 50 procent av alla raffinerade produkter stannar i Sverige, medan den andra hälften går på export till världsmarknaden. Och hälften av all mat svenskarna konsumerar importeras.

Öresund är för grunt för dem största lastfartygen att gå igenom. Det är också så att Ryssland är lika beroende av farvattensleden i Öresund, Kattegatt och Skagerack som någon annan östlig och nordlig Östersjöstat är. 75 procent av Rysslands export och närmare 85 procent av dess import sker i och in/ut ur Östersjön.

Göteborgs hamn kan tänkas bli satt i blockad med minor. En svensk marin- och helikopterflottilj i Göteborgsområdet skulle då kunna ge en tillräcklig känsla av trygghet för att fartyg från hjälpsamma nationer med sympatier för Sverige alt. antipatier för Ryssland, ska våga lägga till i hamnen med varor, råolja och bulklast. Man kan kombinera det med att teckna nationella försäkringar för om lastfartygen eller tankfartygen skadas eller sänks för att sänka tröskeln för utländsk hjälp. Det kan mycket väl visa sig att det blir både säkrare, billigare och effektivare med ett militärt försvar i Göteborg och Kattegatt, än ett allomfattande civilförsvar.

Men det är inte troligt att Ryssland verkligen minerar Göteborgshamnen, ens med en blekt amerikansk världsdominans, eftersom Sverige då kan tänkas minera Öresund. Ryssland nöjer sig snarare med att hota att minera Göteborgs hamn, som ett påtryckningsmedel mot Sverige med tanke på att 90 procent av all svensk import kommer genom våra hamnar. Skulle Sverige minera Öresund så vore det ett dråpslag för Ryssland men det vore det också för vänligt sinnade Östersjöländer. I Kremls ögon kan det passivisera resten av Sverige vid en rysk mikroinvasion av Gotland om man hotar med att minera Göteborgs hamn, med tanke på betydelsen av den svenska importen genom Göteborgs Hamn.

Vi bör i Göteborgstrakten rusta för ett mobilt kustrobotkompani med som minst medellång räckvidd. Vi bör även ha en SOSUS (SOund SUrveillance System) under vattnet i en halvcirkel runt Göteborgshamnen, ubåtsjakt- och minröjningsfartyg, ubåtsjakthelikoptrar och kanske en ubåt för uppgiften att hålla rent från minläggande ubåtar under vattnet runt hamnen. SOSUS består av icke-elektriska kraftoberoende bottenfasta sensornätverk med tiotals mils spännvidder.

Man kan generellt säga att Sveriges försörjnings- och flödessäkerhet skulle vila på dessa militära förmågor, som om vi skjuter till medel till det ska skydda Göteborgs hamn. Därför så bör de största civila ansträngningarna primärt gå till att understödja marinen och en eventuell helikopterflottilj för ubåtsjakt på västkusten, så att de i sin tur kan garantera flödessäkerheten för resten av landets civila sektorer.

Billigt? Nej, att garantera att handelsvägar hålls öppna och undvika krig är dyrare än att föra krig med vårt befintliga insatsförsvar. Men alla vill väl undvika krig och värna ekonomin?

Att Natoländer skulle låna delar av vårt land i syfte att förbättra NATO:s utgångsläge är helt osannolikt idag, osannolikt bara så länge vi kan försvara oss själva. Kan vi inte försvara oss själva så drar amerikanarna fördel av det svenska folkets amerikavänlighet inklusive många i försvarsmaktsledningen och tar sig igenom Mellansverige utan att egentligen formellt fråga om de får först. Det hände Island under andra världskriget när först britterna och sedan amerikanarna ockuperade det lilla, för islänningarna strategiskt förbannat belägna, landet.

Roger M. Klang, styrelseledamot Kristna Värdepartiet distrikt Skåne och KV:s försvarspolitiska rådgivare