Sverige betraktas allmänt som ett föregångsland vad gäller barns rättigheter. Men är det verkligen det barnens paradis som det utmålas som?

Jag vill mena att vårt samhälle är djupt präglat av barnfientliga ideologier och att varje liten pojke eller flicka som växer upp i Sverige drabbas av detta på något plan.

Det börjar redan på fosterstadiet. Mammas mage, som skulle vara den tryggaste platsen för ett växande litet barn, har blivit den farligaste. Ofattbara 25%, alltså vart fjärde barn, aborteras. Vi närmar oss två miljoner aborter sedan den fria abortens införande 1975, och det finns inga tecken på besinning. Tvärtom – nu arbetar samtliga riksdagspartier, med Kristdemokraterna minst lika entusiastiska som de andra, för att införa en påhittad ”rätt” till abort i grundlagen. I landet som talar vitt och brett om barnens rättigheter förnekas barnen den mest grundläggande rätten av alla – rätten till liv. Detta är den viktigaste och mest basala frågan vårt land står inför: Hur ser vi på människan och människovärdet? Om vi svarar fel på den frågan bygger vi vårt samhälle på lösan grund.

Vi har också i mångt och mycket misslyckats med att skapa en trygg miljö för barnen under deras första år. Ett ekonomiskt system som tvingar ut föräldrar i förvärvsarbete tvingar in barn på förskola alldeles för tidigt, och alldeles för länge på dagarna. Att mammor vill vara hemma med sina små barn och att föräldrar vill ha makten över sina barns fostran – något mycket naturligt och i större delen av världen tämligen självklart – betraktas i Sverige som något suspekt. Kärnfamiljen bekämpas på otaliga sätt. Föräldrar i kris motarbetas inte sällan av sociala myndigheter istället för att erbjudas hjälp och stöd. Och redan i dagisåldern möter barnen en ideologisk påverkan i form av HBTQ-propaganda och sexualisering. Så tidigt det bara går börjar man riva ner de skyddande stängsel som sexualiteten i alla civilserade samhällen omgärdas av. Att förskolebarn ska gå i Pride-tåg eller att män i kvinnokläder ska läsa normkritiska sagor på barnavdelningen i biblioteket – det är galet, och vi vet att det är galet. Ändå är vi med och finansierar det med vår kommunalskatt.

Den svenska skolan befinner sig i kris. De katastrofala resultaten i den senaste PISA-undersökningen är bara ett tecken av många på förfallet. Det är speciellt tragiskt i ljuset av vår stolta bildningstradition. Den allmänna folkskolan infördes så tidigt som 1842, men redan i början av 1800-talet kunde 90% av befolkningen läsa. Samma land släpper nu ut funktionella analfabeter efter nio års skolgång. En progressiv pedagogik har kopplat ett järngrepp om lärarutbildning och skola, och en rad ogenomtänkta och ovetenskapliga reformer har genomdrivits. De moderna idéerna – eller kanske inte så moderna egentligen, då de började redan med Rousseau – lovar runt men håller tunt eftersom de bygger på helt felaktiga antaganden om lärande och kognition. Stöket och oordningen som råder i många skolor är också en daglig plåga för så många barn idag. När klassrummet präglas av skrik och bus och när mobbaren inte möts av en fast reaktion kommer de svaga och utsatta barnen i kläm.

Den omfattande och i mångt och mycket okontrollerade invandringen till Sverige har också fört med sig stora problem för våra barn och unga. Av rädsla för att utmålas som främlingsfientliga har vuxna försummat att tala klarspråk om enorma problem som drabbar just unga i invandringens spår. Ett inflöde av män och pojkar med en för Sverige främmande kvinnosyn och ett utpräglat dominansbeteende har gjort tillvaron svår för många svenska ungdomar. Unga tjejer hotas, utsätts för sexuella trakasserier och våldtas. Unga killar utsätts för rasistisk mobbing, misshandlas och förnedringsrånas. Både tjejer och killar inom många invandrargrupper utsätts för hot och våld och till och med mördas i hederns namn. Det är ett bottenlöst svek mot alla dessa unga , både svenskar och invandrare, att vi inte har vågat tala om det som faktiskt händer.

Unga som kämpar med sin identitet – vilka alla ungdomar gör i någon grad – har blivit ett lätt byte för människor som inte vill deras bästa. Lögnen att du själv kan bestämma ditt kön och till och med din art har planterats i unga sinnen och bidragit till en oerhörd förvirring. Istället för att undervisa om livslånga och ansvarsfulla relationer i skolan har släppt in lobbyorganisationer som RFSU och RFSL. Unga kvinnor som blir oplanerat gravida pressas till abort och får höra lögnen att det bara handlar om att avlägsna en cellklump eller ett livmoderinnehåll – när det i själva verket handlar om ett beslut över liv och död som kommer att följa dem livet igenom.

Det finns många, många fler exempel. Vi måste börja prata om hur barn och unga egentligen har det i Sverige, och framför allt måste vi prata om varför de mår som de mår. Det är inget mysterium! Det blir så när vi sätter vuxnas självförverkligande och egoistiska krav framför barnens behov. Det blir så när barnens värld från tidig ålder till tonåren bli en experimentyta för vuxnas galna idéer. Det blir så när progressiva pedagoger, familjefientliga ideologer och sexuella revolutionärer tillåts marschera rakt in i våra hem och skolor.

Nu är det dags att vi som är vuxna och starka tar vårt ansvar för de små och svaga. Det är dags att vi slutar gömma oss. Det är dags att sätta barnen i centrum, och se till deras behov framför våra egna.

För oss i Kristna Värdepartiet är barnens bästa den starkaste drivkraften. Vi vill verka för starka och fria familjer. Vi vill att föräldrarna ska ha makten att bestämma över sina barns fostran och utbildning. Vi vill ha skolor som präglas av kunskap, trygghet och disciplin. Vi vill skydda barnen från destruktiva ideologier. Vi vill skydda barnen från våld, mobbing och trakasserier. Och framför allt vill vi ge barnen rättigheten framför alla andra rättigheter – rätten att se dagens ljus och leva sitt liv ibland oss.

Nu närmar sig valdagen med stormsteg. Vi ser den an med tillförsikt och ett gott hopp om en ökning av antalet röster. Men oavsett resultatet kommer vi att envist fortsätta kämpa för det vi tror på.

För barnen, och för människovärdet – på riktigt!

Annette Westöö

Styrelseledamot och medlem av partiprogramsgruppen