I sina riktlinjer för human, dvs på ren svenska ”mänsklig”, avlivning av djur sammanfattar det amerikanska veterinärförbundet (AVMA 2026) att veterinären måste försäkra sig om att djuren i varje stadium av livet behandlas så ”mänskligt” och respektfullt som möjligt, utan onödig smärta eller stress. Hur behandlar då vårt samhälle människorna – särskilt de allra minsta och mest oskyddade?

Enligt WHO sker 73 miljoner aborter per år och 200 000 per dag i hela världen och runt 35 000 varje år enbart i Sverige. Socialstyrelsen i Sverige anger i sina regelverk och riktlinjer (SOSFS 2009:15) att abortsökande ska erbjudas adekvat smärtlindring och professionellt bemötande. Både vid medicinsk och kirurgisk abort ingår smärtstillande läkemedel som standard till kvinnan. Medicinsk abort i hemmet före vecka 7 är den vanligaste abortmetoden. Kvinnan får då med sig starka smärtstillande tabletter hem för att hantera smärtan. Vid kirurgisk abort på klinik ges smärtlindring direkt i form av lokalbedövning i
livmodershalsen, smärtstillande medicin eller lugnande medel för att hantera kvinnans smärta.

Ingenting nämns om barnen. Barnkonventionen inkorporerades i svensk lag år2020, vilket innebär att barnkonventionen ska beaktas vid alla beslut som rör barn. I dess artikel 6 står att ”konventionsstaterna erkänner varje barns inneboende rätt till livet”. Endast grundlag och EU-rätt kan övertrumfa detta. Det har dock inte hindrat aborter från att utföras. Nu förbereds i Sverige grundlagsändring, där ”Rätten till abort” ska skrivas in. Utredningen, som ligger till grund för lagförslaget heter ”En förändrad abortlag – för en god, säker och tillgänglig abort.” Inte heller här finns någon tanke på barnet.

Redan år 2000 har riksdagen röstat ned en motion av Lennart Fridén (m) och Kjell Eldensjö (kd) vilka krävde att regeringen skulle utreda frågan om smärtlindring för barnet vid abort. Redan då fanns det forskning som talade för att hjärnan och förmågan att känna smärta utvecklades tidigare än vad man förut hade kunskap om. Sedan dess har mycket skett inom hjärnforskningen, som motiverar att frågan belyses på nytt.

I den svenska debatten föreligger konsensus mellan Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska råd (SMER), barnläkarföreningen och Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) rörande smärtlindring till barnet vid abort. Vid tidiga aborter anses behov inte föreligga och vid sena aborter anses barnet skyddat av smärtlindring som ges till modern.

Den amerikanska debatten är på det sättet intressantare eftersom den inte drar sig för att problematisera frågeställningen mot bakgrunden av nya forskningsrön å ena sidan och å den andra olikheter mellan olika intressegruppers olika tolkningar. Här kommer motsvarande regeringsorgan (NIH) och gynekologförbundet (ACOG) till samma slutsatser som dess svenska motsvarigheter medan barnläkarförbundet (ACP), katolska läkarföreningen och föreningen för gynekologer och förlossningsläkare som är pro-life (AAPLOG) gör en helt annan tolkning av föreliggande forskningsfakta. Dessa kommer jag därför försöka beskriva.

Smärta kan förenklat sägas bestå av tre komponenter:

1) Registrering. Sker ute i kroppen av specialiserade nerver (nociceptorer).
2) Upplevelse. Från ryggmärgen till mellanhjärnan där intrycken sorteras.
3) Lidande. Från mellanhjärnan till hjärnbarken där upplevelsen värderas
emotionellt.

Utvecklingen av hjärnan och nervsystemet sker kontinuerligt (Braun et al. 2023, Khodosevich & Sellgren 2023). Ändå kan vissa språng eller trösklar upptäckas. Således kan vi se utveckling av 1) strukturerna för registrering från 7-15 veckan, 2) strukturerna för upplevelse från 7-15 veckan och 3) strukturerna för emotionell värdering först från vecka 23-24 (se Thill 2022). Lidande som sådan är ett filosofiskt begrepp som inte kan medvetandegöras utan språklig utveckling som ju kommer först senare i barndomen, men varje förälder märker och reagerar på när spädbarnet utan språklig förmåga har ont.
Registrering av smärta kan iakttas från graviditetsvecka 7 genom reflexiva rörelser bort ifrån smärtan liknande vad man kan se hos djur utan hjärnbark och förutsättning för högre medvetande. Är det meningsfullt att tala om upplevelse av smärta om upplevelsen inte är kopplad till lidande?

Anatomisk och funktionellt föreligger strukturerna för emotionell värdering av smärta redan graviditetsvecka 23-24 även om hjärnbarken fortsätter att utvecklas efter födelsen liksom gradvis språket och förmågan att beskriva lidande.

Här görs uppenbarligen olika bedömningar som ser ut att sammanfalla med vilket ställningstagande de olika bedömarna gjort i abortfrågan. I den svenska debatten betonas kvinnans rättigheter till smärtfri förlossning men även rätten för barn att slippa smärta efter vecka 22-24 då för tidigt födda barn kan räddas till livet. Barn som överlever sena aborter, vilka får utföras tom graviditetsvecka 21+6, lämnas ofta att dö utan motsvarande medkänsla trots att de flesta är överens om smärta då både kan registreras, upplevas och orsaka lidande.

I den amerikanska debatten argumenterar gynekologer och barnläkare olika. De förra, som väl sannolikt utför aborterna, drar slutsatsen att smärta inte existerar förrän kopplingarna mellan mellanhjärnan och hjärnbarken och därmed möjligheten till lidande har börjat utvecklas. Barnläkarna är däremot
inställda på att barn, som opereras redan i moderlivet, i görligaste mån ska slippa lida och är därför öppna även för forskningsresultat som tyder på att barn i moderlivet har möjlighet att uppleva smärta redan under graviditetens tre första månader.

Eftersom det även för forskare kan vara omöjligt att helt bortse från möjligheten av förutfattade meningar och feltolkningar av forskningsresultat, är det särskilt intressant att se på forskare som har olika ståndpunkter i utgångsläget men ändå kommer fram till en gemensam slutsats. Derbyshire och Bockmann (2020) är exempel på detta. De menar att smärtupplevelse i sig även i avsaknad av självreflexion är moraliskt signifikant. Ett ”mänskligt” förhållningssätt till abort förutsätter att man tar hänsyn till detta (jfr AVMA 2026).

Dessa forskare åberopar nya rön rörande hjärnans utveckling från stadium 2 till stadium 3 i ovanstående sammanfattning av smärtans tre komponenter, där särskilt intresse knyts till två områden som preliminärt fungerar på en komplex nivå redan innan kommunikationerna med hjärnbarken och det högre medvetandet tagits i funktion. Dessa två områden är a) thalamus och b) subkortikalplattan.

a) Thalamus ligger i mellanhjärnan och har länge varit känt som en central omkopplingsstation för inkommande intryck till relevanta delar av övriga hjärnan. Denna del utvecklas under graviditetsvecka 7-15.

b) Den subkortikala plattan är belägen mellan thalamus och hjärnbarken och har varit känd sedan mitten av 70-talet. Förståelsen av dess betydelse har bara fortsatt att växa efterhand som nya forskningsmetoder tagits i bruk (för översikt, se Kostovic 2020). Subkortikala plattan fungerar som en tillfällig lagringsplats eller ”väntrum” för inkommande nervtrådar (axoner) från thalamus innan de växer vidare in i den slutgiltiga hjärnbarken (cortex). Den hjälper till att organisera hjärnans tidiga kretsar och är avgörande för att rätt kopplingar ska bildas mellan olika delar av hjärnan. Plattan är som mest framträdande under graviditetsvecka 15-24 (Kostovic 2020) då också målorinterade handrörelser och en mängd komplexa beteenden liksom inlärning genom klassisk betingning har påvisats (för översikt, se Stanojevic et al 2021). Under graviditetens sista tremånadersperiod försvinner gradvis den subkortikala plattan genom programmerad celldöd i takt med att hjärnbarken tar över dess funktioner.

Ett annat argument för smärtlindring av barnet under operation (prenatal kirurgi) i moderlivet är att smärtpåverkan under hjärnans och nervsystemets tidiga utveckling kan ha bestående negativa effekter och därför bör undvikas (Gursul et al 2019). Detta resonemang talar också för sannolikheten att barn
smärtpåverkas under så kallad kirurgisk abort.

Situationen sammanfattas av amerikanska barnläkarförbundets (ACP) riktlinjer 2026: ”Det är oetiskt att avsiktligt skada en oskyldig mänsklig varelse även i frånvaro av individens möjlighet att uppfatta smärta.” Vidare sägs: ”smärtinducerade reaktioner existerar sannolikt i graviditetsvecka 12 och kanske tidigare.” På grund av den akuta stressen och efterföljande långvariga negativa effekter anser ACP att det är en medicinsk och etisk skyldighet att undvika, mildra och behandla smärta hos barn före, under och efter födelsen.

Nu inträffar de flesta aborterna i Sverige före graviditetsvecka 7. Därför kanske inte hjärnans och nervsystemets senare utveckling är relevant beträffande de medicinska aborterna före denna tid. Det är dock viktigt att ha barnets bästa i centrum under hela dess liv och fortsatt noga följa forskningsutvecklingen. ACP:s ställningstagande bör därför gälla även före vecka 7.

KRISTNA VÄRDEPARTIET har som enda svenska parti en målsättning noll för abort. Så länge aborter ändå utförs kräver partiet att det sker utan onödig smärta för barnet. Borde inte alla kräva samma sak?

Anders Löfström
Barnpsykiater, leg läk, med dr
Medicinsk-etisk talesperson för Kristna Värdepartiet

Referenser:
American veterinary medical association: Guidelines for the humane slaughter
of animals. AVMA 2026.
American college of pediatricians: Fetal pain: What is the scientific evidence?
Issues Law Med 2021 36(1): 113-122. Se även ACP Guidelines on Fetal Pain
2026.
Braun E, Danan-Gotthold M, Linnarsson S + 12 authors: Comprehensive cell
atlas of the first-trimester developing human brain. Science 2023 382(6667).
Gursul D, Harley & Slater R: Nociception and the neonatal brain. Semin Fetal
Neonatal Med 2019 24(4): 101016.
Khodosevich K & Sellgren CM: Neurodevelopmental disorders – high resolution
rethinking of disease modeling. Molecular Psychiatry 2023 28: 34-43.
Thill B: Fetal pain in the first trimester. Linacre Quarterly 2022 89(1): 73-100.
Derbyshire SWG & Bockmann JC: Reconsidering fetal pain. 2020 J Med Ethics
46: 3-6.
Kostovic´ I: The enigmatic fetal subplate compartment forms an early
tangential cortical nexus and provides the framework for construction of
cortical connectivity. Prog Neurobiology 2020 194: 101883.
Stanojevic´M, Kurjak A, Kadic´AS, Barisic´LS & Jakovljevic´M: Fetal awareness.
Donald School J Ultrasound Obstet Gynecol 2021 15(2): 188-194.