Det ord som sammanfattar mitt första intryck så här dagen efter valet är ”förvirring”. Om de två blocken blir jämnstora, vem ska få regeringsmakten? Beskeden går isär.
Vänsterblocket tycks hoppas på någon sorts repris på Decemberöverenskommelsen där Alliansen inte röstar emot Lövén som statsminister, givet att Vänsterblocket blir större än Alliansen.
Högerblocket ser sig som vinnare och säger att Kristersson är vår nästa statsminister. Men det bygger på att SD inte röstar emot honom som statsministerkandidat. Men då uppstår frågan: Vad kan Alliansen ge SD för att de ska släppa fram Kristersson? Så långt jag förstår kan SD rösta emot både Löfven och Kristersson, och då vankas nyval. Men vill SD ta risken av att framstå som totala rättshaverister?
Vid ett nyval skulle många SD väljare troligen gå tillbaka till M. Det är en risk SD kanske inte vill ta. Samtidigt vill de få ut så mycket så möjligt av sin ”tungan-på-vågen-roll”.
Förvirring råder. Som personligt kristen tänker jag: Det land som förnekar sin historia (1000-års kristen tro och etik), och som förnekar sin nationella identitet – och blir fullblodsindividualister och därmed globalister som i det närmaste är helt blinda för nationens och folkets legitimitet – bäddar för förvirring. Jag ser det som en del av Guds dom över vårt land. Och förvirringen kommer troligen bara att tillta fram tills dess vi vänder om till den grund Sverige (och Europa) bygger på: den kristna grunden.
Mats Selander
partiordförande
Kristna Värdepartiets blogg 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.