En personlig reflektion inför valdagen

baby-1271742_1920.jpg

Om några timmar gryr valdagen 2018.

Då jag haft förmånen att vara med sedan partiet bildades skulle jag vilja dela några personliga tankar såhär i elfte timmen.

Det har varit en omtumlande resa för vårt parti sedan starten i januari 2014.  Vi har rört oss bort från gröngölingsstadiet mot något mer av erfarenhet och rutin. Vi har utvecklat vår politik och arbetat fram ett brett och genomtänkt partiprogram. Vi har fått vässa våra argument i debatter. Vi har blivit utskällda, hånade och utfrysta. Det har varit medgång och motgång. Vi har begått misstag och förhoppningsvis lärt oss av misstagen. Det är med stor glädje jag ser att vi trots allt som hänt inte har övergett vår grund. Vårt parti bildades framför allt för att vara en röst för de ofödda barnen. Det är inte vår enda fråga, men det är vår i särklass viktigaste fråga.  Vår hjärtefråga.

Och här skulle jag vilja rikta några ord till den kristna delen av landets röstberättigade. Det är dags att välja sida nu. Tror du verkligen att de ofödda är människor som du och jag? Har de samma värde som du och jag? Om du håller med om att det är 38 000 små barn som dödas i aborter varje år, hur kan då någon fråga vara viktigare än denna? Hur kan vi som kallar oss kristna låta någon annan fråga stå högst på dagordningen? Vi borde tänka på detta dag ut och dag in. Vi borde inte kunna sova på natten. Det är inte klimatfrågan som är viktigast. Det är inte invandringen. Det är de ofödda barnens rätt till liv.

Men jag håller inte med om allt i er politik, kanske någon säger. Vår partiordförande Mats Selander har sagt att han skulle rösta på Vänsterpartiet om de hade solidaritet med de ofödda barnen som en punkt i sitt partiprogram. Jag håller fullständigt med. Det är många frågor som är viktiga, och vi ska självklart diskutera och arbeta med dessa, men abortfrågan är en ren samvetsfråga. Det är samvetsfrågorna som bör avgöra var man lägger sin röst.

Men även om du inte kan tänka dig att lägga din röst på Kristna Värdepartiet, så måste du börja tala för de ofödda barnen. Snälla du – gör det. Engagera dig i en organisation som stöder rätten till liv, och var helt öppen med det. Är du kristdemokrat, börja då föra upp denna fråga i de politiska samtalen. Varför inte bilda ett nätverk inom KD för alla som protesterar mot partiets liberalisering i abortfrågan? Tala om det, skriv om det. Vi måste sluta kompromissa, sluta hymla, sluta böja oss för tidsandan.

När vi ser tillbaka på våra liv en gång i framtiden vill vi kunna säga att vi gjort vad vi kunnat för att rädda de ofödda.  Gud hjälpe oss i det.

Rädda dem som släpas till döden,
och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
Om du säger: ”Se, vi visste det icke”,
så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det,
och om ej han som har akt på din själ vet det.
Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

Ords 24:11-12 (1917)

 

Med innerlig önskan om en lugn valdag och en ljus framtid för vårt land,
Annette Westöö

Det här inlägget postades i Abort och vår livsbejakande politik. Bokmärk permalänken.