Idag läser jag Lukas Berggrens ledare i tidningen Världen Idag. Jag har alltid uppskattat Lukas och betraktar honom som en vän (hallå Lukas!). Men det han skriver om Kristna Värdepartiet får mig ändå att reagera. Han skriver: ”En del missnöjda KD-väljare har sökt sig till Kristna Värdepartiet. Utan att recensera partiets politik måste det ändå konstateras att en sådan röst i praktiken blir en röst till stöd för nuvarande regering.”

Det är inte svårt att förstå poängen även om retoriken känns väl tillspetsad (och faktiskt orättvis), och jag kommer att ”return the favor” i slutet av detta inlägg. Men först vill jag försöka bena upp vad som står på spel.

1. Partipolitik eller kristna värderingar i allmänhet? Det är på sätt och vis uppfriskande att en chefredaktör tar tydlig partipolitisk ställning. Många går som katten kring het gröt. Men Lukas hoppar här rakt ner i gröten. Då vet vi i alla fall var han befinner sig! Ett problem med detta är att Världen Idag vill ta ställning för kristen tro och kristna värderingar på ett bredare sätt än vad kristna politiker tvingas göra. Berggren tar inte här enbart ställning för kristna värderingar generellt, utan vägleder sina läsare i hur en kristen specifikt bör lägga sin röst. Det är en fråga där tro, värderingar och inte minst pragmatiska hänsyn blandas. Den underliggande frågan är hur man som kristen ska väga sådana hänsyn i relation till varandra. Hur tungt bör exempelvis samvetet väga? Och om man har flera samvetsfrågor som kristen att ta hänsyn till, bör man offra en samvetsfråga för en annan? Hur mycket ska man ta hänsyn till vad en djupt sekulariserad opinion anser? Hur mycket bör man anpassa sig efter ”denna världens” värderingar – som faktiskt totalt dominerar svensk politik, och som gjort det sedan länge. Det är inte lätta frågor som Berggren tar tydlig ställning i. I mina ögon präglas hans ställningstagande av tre brister: kortsiktighet, en för ytlig analys av hur djupt Sverige sjunkit och en otillräcklig hänsyn till samvetet.

2. Kortsiktighet. Det är inte svårt att förstå den iver med vilken Berggren (och andra) vill ”rädda det som räddas kan”. Men när man stirrar på de små förbättringsmöjligheter som finns inom den djupt sekulariserade svenska politiken, så har man en allt för liten bild. Här behövs ett moraliskt och andligt systemskifte som inget av de gängse partierna står för – och som ytterst sett politiken aldrig kan skapa. En framtida högerregering kommer inte förhindra att var fjärde människa i varje årskull förintas redan i moderlivet. En högerregering kommer inte respektera äktenskapet, eller erkänna folkmordet av kristna 1915. En högerregering kommer fortfarande präglas av starkt anti-kristliga värderingar. Det kan även visa sig naivt att tro att en sådan regering kommer att ta tydlig ställning för Israel. Visst finns det grader i helvetet. Men ska vår målsättning som kristna endast vara att göra helvetet någon grad kallare – för att fortsätta liknelsen – eller ska vi stå upp för värderingar som långsiktigt kan kasta hela Sverige ut ur helvetets eld? Ibland kan man jobba för båda målsättningarna, men ibland måste man välja. Och tvingas vi välja strategi tycker Berggren att vi ska göra Sverige lite bättre, medan jag hellre lägger min röst på ett andligt och moralisk systemskifte – oavsett hur lång tid det tar. Den förändring vi ber och arbetar för kräver tålamod och långsiktighet. Iver och tron på snabba reella förbättringar är inte realistiskt.

3. Hur djupt har Sverige sjunkit? Som kristna ska vi vara salt och ljus i förruttnelsen. Det vill Kristna Värdepartiet vara, och det vill tidningen Världen idag vara. Men en fråga man måste ställa sig är då hur långt förruttnelsen har gått? Hur illa ställt är det? Går det att rädda skeppet Sverige? Vad kan räddas och vad har redan sjunkit till botten? Här är min bedömning att Sveriges bortvändhet från Gud är djup och otroligt hårdnackad. Vi har blivit välsignade med välstånd under mer än 100 år. Det beror inte minst på att kristen tro och kristna värderingar genomsyrade vårt land. Idag är vi ett av världens mest sekulariserade länder som dessutom sticker ut med sin extrema individualism. Ska vi som kristna försöka stå för en politik som systematiskt kompromissar med sådana värderingar, eller ska vi börja göra som de kristna gjorde när det västromerska imperiet föll, nämligen att sluta identifiera civilisation med det hedniska Rom, och istället börja identifiera civilisation med sin egen kristna tro. Ska vi hela tiden förhålla oss till en icke-kristen, starkt sekulariserad kultur, eller ska vi börja tala frimodigt utifrån våra hjärtan, och påbörja en kultur och ett samhällsbygge utifrån detta? Berggrens iver att se en högerregering (med KD) andas en i mina ögon obefogad optimism; att det inte är så illa ställt trots allt. Här tror jag han har fel. Det är verkligen illa ställt. Och för att tala med bibliska termer: De oföddas blod ropar till himlen. Inte ens vår israelvänlighet kan rädda oss. Gud kan uppväcka israelvänner ur dessa stenar! Det andliga och moraliska förfallet är massivt. Om det är röda eller blå politiker som leder oss in i helvetet spelar faktiskt inte någon större roll.

4. Vilket för oss till nästa punkt: Samvetet. Vissa frågor är viktigare än andra. Därom är vi alla överens. Som kristen bör jag ge samvetsfrågorna extra dignitet. Pragmatiska hänsyn må ha sin plats. Men de kan aldrig – och får aldrig – döva våra samveten. Ofta får man höra att ”abortfrågan är ju bara en av många frågor”. Men föreställ dig en tysk kristen som 1942 säger:

”Ja men judefrågan är ju bara en av många politiska frågor – du kan ju inte låta den avgöra hur du ska rösta”.

Mitt samvete förbjuder mig att rösta på något parti som godkänner dödandet av ca 38 000 små människor varje år. Detta är – och borde vara för varje kristen – den absolut viktigaste frågan. En fråga som inte är lika viktig men som hamnar i samvets-kategorin är frågan om äktenskapet. När äktenskapet monteras ner och omdefinieras, kommer framför allt barnen att ta skada, eftersom vuxna då upphör att ha de värderingar som det traditionella äktenskapet står för – värderingar som är designade inte minst för att skydda barnen. Berggren vet att KD upphört att stå för kristna värderingar i dessa två samvetsfrågor. Men hans kommentar om KD i detta sammanhang är tyvärr en besvikelse. Han skriver: ”KD är inte perfekta i allt, men de behövs definitivt i regeringen”. ”Inte perfekta i allt”?! Sveket i abortfrågan och äktenskapsfrågan tycks här vara små skönhetsfläckar. Detta är att nedvärdera samvetsfrågorna till förmån för en kortsiktig pragmatisk bedömning. Det är förståeligt, men är det kristet? Inte i mina ögon.

5. Till sist: retoriken. Jag tror i ärlighetens namn att Berggren inte skulle gilla om jag använde exakt samma retorik mot Världen Idag som han använt mot Kristna Värdepartiet. Låt oss se hur det skulle bli.

”Utan att recensera Världen idags ledartexter och artiklar, måste det ändå konstateras att en prenumeration på Världen idag, i praktiken blir ett stöd för en abortliberal och äktenskapsfientlig högerregering”

Lukas Berggren (som jag fortfarande betraktar som en god vän) och hans tidning Världen Idag, tar i och med denna ledartext ställning för ett regeringsalternativ som bejakar abortdöd och fortsatt äktenskapupplösning. Inte ens KD är någon motkraft här. Precis som Lukas vet att Kristna Värdepartiet motarbetar socialdemokratin, så vet jag att Världen Idag (med Lukas i spetsen) motarbetar abort, Pride och annat som krockar med kristna värderingar. Men ska vi lägga den retoriska ribban där Berggren lagt den, kan jag inte dra någon annan slutsats än att Världen Idag tagit ställning för pragmatism – och därmed för fri abort och för Pride – och mot det kristna samvetet.

Lukas, känns det som en orättvis bedömning av Världen idag?

I så fall förstår du hur jag känner det.

Raka men fortfarande mycket varma och vänliga hälsningar

Mats Selander
ordförande Kristna Värdepartiet