Människovärde – en grundkurs

hand-1917895_1920.png

Vad tänker du på när du hör ordet ”människovärde”? I vårt samhälle känns det som om vi använder ordet – inte som en måttstock för människans värde – utan mer som ett samlingsnamn för hur man ska behandla sina medmänniskor. Vi, inom Kristna Värdepartiet, vill hävda att människan har ett konkret värde – alltså ett människovärde. Vilket värde du sätter på människan, påverkar nämligen hur du tolkar väldigt mycket i din omgivning.

Människovärdet, sättet man skall definiera människans värde på, finns inbyggt i själva ordet ”människovärde” – alltså värdet människan har. Men man måste även fortsätta med en förklaring, ett ”därför att”.

Varför har människan ett värde? Jo, av den enkla anledningen att hon är människa. Människovärdet definieras således som följer: ”Värdet människan har, därför att hon är människa.”

Dr Martin Luther King sade i sitt berömda ”I have a dream”-tal:

Jag hoppas att mina fyra barn en dag lever i ett land där de blir behandlade utifrån sin karaktär – och inte sin hudfärg.

Att han sade just så här, tyder på att han har just denna människosyn, som jag precis beskrivit – där alla är lika mycket värda och att man, utifrån att man är människa, ser på personens egenskaper (positiva eller negativa). Positiva eller negativa karaktärsdrag är något man kan arbeta på eller ändra.

Vad händer om man ändrar synen på människans värde eller väljer att betona någonting annat hos en människa? Jag skulle hävda att människans värsta historiska felsteg har just denna gemensamma nämnare: betoningen på någonting annat än människans lika värde/människovärdet. När det varit som värst har människor valt att värdera andra mindre – eller ta bort deras värde totalt. Slaveri, nazism, kommunism, eller islamism är bara några få exempel på detta. Jag tror inte en normalt funtad människa skulle klara av att begå ett massmord utan att först eliminera offrens människovärde.

Men det finns också andra exempel på att man väljer att värdera en grupp människor högre än en annan – av någon anledning. Om man väljer att se en grupp som offer för speciella omständigheter, och en annan grupp som förövare finns stor risk att man även värderar den ena gruppen högre än den andra. Inom politiken kallas detta för identitetspolitik – att man väljer att identifiera sig med en grupp människor, som man ser som offer och så värderar andra människor mindre. Exempel på detta: Under Sydrafrikas förskräckliga apartheid-regim värderades svarta lägre än vita. Svarta var offer och betraktades med rätta som offer av omvärlden. Men apartheid avskaffades och Sydafrika blev ett fantastiskt exempel på hur människor kunde förlåta och gå vidare sida vid sida. Tills nu. Just nu pågår nämligen en helt vidrig förföljelse av vita markägare och bönder. Det här blir inte bara ett problem för de förföljda, utan även för journalister som har ett identitetspolitiskt synsätt. Hur ska man beskriva en händelse där offer väljer att bli förövare?

”Ja, men de ger sig ju på dem som förtryckte dem förr!”

”De tar ju marken med rätta! De svarta tar ju bara tillbaka marken som de vita tog av dem!”

Identitetspolitik.

För det första: Apartheid-regimen pågick för mer än 30 år sedan. De som de svarta anfaller är bara vita. De har inte något med politiken som fördes mellan 1948-1994 att göra – mer än deras medfödda hudfärg. Det vore samma sak som att anklaga alla tyskar för att vara nazister, en hel generation senare.

För det andra: De vita markägarna äger sin mark. De har ingenting med den historiska koloniala erövringen att göra. De svarta stjäl marken av dem därför att de är vita och äger mark – alltså på grund av rasism.

Så genom att se på Sydafrikas händelser utifrån ett enögt perspektiv, har man aldrig tagit avstånd från varken apartheid eller rasism – även fast man säger det. Med ett identitetspolitiskt synsätt kan man alltså tillåta att fruktansvärda saker pågår mot människor, trots att man samtidigt säger sig stå för människovärdet och allas lika värde.

Dr Martin Luther Kings citat fungerar inte alls i Sydafrika just nu.

Jag hoppas att mina fyra barn en dag lever i ett land där de blir behandlade utifrån sin karaktär – och inte sin hudfärg.

Ett annat exempel är abortfrågan. Denna oerhört laddade fråga handlar definitivt om människovärdet. Är verkligen alla människor värda lika mycket? Barnets perspektiv sopas under mattan när man är för abort. Ofta får barnet finna sig i att byta namn till cellklump, parasit eller livmoderinnehåll. Man vill ju inte ta livet av en människa. Här är orsaken till att många inom prolife-rörelsen använder bilder på aborterade foster. Bilderna avslöjar vad det i själva verket rör sig om – människor.

I bästa fall hittar man på en hemsk framtid för barnet, för att rättfärdiga ingreppet.

”Barnet kommer inte att bli älskat om det är oönskat.”

”Tänk dig vilken framtid det blir för en person som är oönskad.”

Dessa argument bottnar inte i verkligheten, då de endast är vilda spekulationer. Ingen kan sia om ett barns framtid. Skulle det vara så fruktansvärt hemskt att växa upp i Sverige – ett av världens bästa länder att födas, växa upp i och leva i? Varför skulle vi då vilja ta emot ensamkommande flyktingbarn?

Jag vet att jag provocerar dig när jag skriver detta – men jag vill bara att du ska förstå det hemska i att jämföra människor med människor. I det här exemplet använder jag barn som vårt samhälle inte vill ha – och barn som vårt samhälle valt att värdera väldigt högt. Identitetspolitik.

Jag menar att alla är lika mycket värda, då de faktiskt är människor.

Folk som är emot abort är för allas lika värde. Barnet och den havande kvinnan är värd lika mycket. Vi vill det bästa för dem båda. Vi vill inte lämna en kvinna som råkat bli gravid av någon anledning i sticket. Vi är inte emot kvinnan.

Vi inom Kristna Värdepartiet har människovärdet som vår grund och vill bygga vår politik på just detta.

 

pt

Patrik Tikkanen
Talesperson Sverige och världen

 

Det här inlägget postades i Sverige och världen. Bokmärk permalänken.