I det socialdemokratiska Sverige har man i årtionden fört en politik som haft som mål att nedmontera familjen. Det kan låta som väl hårda ord, men det är svårt att förneka om man studerar saken närmare. Vi tror inte att det sitter lömska politiker i mörka rum i Rosenbad någonstans som vrider sina händer och med vällust talar om att krossa familjen (eller – det ska vi kanske låta vara osagt?), men det system som  har byggts upp sedan 40-talet är ett system som de facto är skadligt för familjer. Det springer ur en i botten familjeovänlig ideologi som ser familjen, inte som samhällets grundsten, utan som en stötesten på vägen mot den socialistiska utopin. Familjer ses som kapitalistiska och patriarkala instrument för förtryck. Så länge familjer och familjelojaliteter finns kvar hindras individens totala beroende av och tillhörighet till staten.

Man har motarbetat den traditionella familjen på ett ideologiskt plan genom att misstänkliggöra föräldrar och familjegemenskaper medan man förhärligat staten och dess välfärdssystem. Man har också fört striden på ett ekonomiskt plan genom att göra det praktiskt omöjligt för en familj att leva på en inkomst.  Staten har valt att enbart subventionera en sorts barnomsorg och pumpat in miljarder av skattepengar  i det extremt kostsamma svenska dagissystemet. Vi har en situation där båda föräldrarna behöver arbeta för att kunna betala för barnomsorgen som de behöver för att kunna arbeta – en ond cirkel. En förälder som trots de stora ekonomiska nackdelarna vill stanna hemma med barnen istället för att lämna dem på dagis betraktas närmast som suspekt, eller i alla fall som lat och improduktiv. Tanken att en hemmaförälder faktiskt skulle kunna göra en viktig samhällsinsats finns inte ens på kartan.

Ett system i vilket barn slussas in som ettåringar och inte slipper ut igen förrän (vanligtvis) efter gymnasiet ger fantastiska möjligheter att etablera den för tillfället rådande statliga ideologin i barns och ungdomars sinnen. Vi som gick i skolan på 70- , 80- och 90-talen har minnen av en historieundervisning som kan sammanfattas ungefär såhär: Allt var hemskt förr i tiden! Sedan kom socialdemokraterna och räddade oss. Då blev allt jättebra! Tack socialdemokraterna! Tack! Detta rent oförskämt tydliga socialdemokratiska  perspektiv är som tur är inte lika dominerande nuförtiden. Men andra idéer har kommit istället. Nu har betoningen hamnat mer på identitetspolitik och normkritik – radikalfeminism och hbtq-aktivism ska pådyvlas barnen, redan från späd ålder. Det är ett klart uttalat mål i förskolan att motarbeta den sk. tvåkönsnormen och att motverka traditionella könsmönster. Miniprideparader och hbtq-veckor på dagis är redan verklighet. Det är djupt orättvist med ett system som genom ekonomiska påtryckningar tvingar människor att välja en form av barnomsorg och sedan dessutom använder den barnomsorgsformen för att starkt påverka barnen i en viss riktning. Det är inte värdigt en demokrati.

Vi vill försvara familjerna. Familjen är samhällets grundsten. Familjen är en buffert mellan individen och staten. Ett samhälle med sunda och starka familjer är ett sunt och starkt samhälle. Vi vill att familjerna ska få rätten att bestämma över sina egna angelägenheter. Ett av våra förslag, som vi kallar familjeprincipen, går ut på att familjen samhällsekonomiskt ska betraktas som en helhet. Föräldrarna ska få en barnomsorgsersättning som ersätter den statliga subventioneringen för daghem, barnbidrag, flerbarnstillägg och föräldraförsäkring, och som de själva helt och håller bestämmer över. Detta skulle ge familjerna möjlighet att välja den form för barnomsorg som passar dem bäst. Det kan förstås vara dagis, om det är vad som bäst motsvarar familjens behov, men det kan lika gärna vara en hemmaförälder, en granne, en mormor eller ett föräldrakooperativ som tar hand om de små.

Enligt en barometer som genomförts av organisationen Power to Parents 2018 är Kristna Värdepartiets familjepolitik den bästa av alla partiernas för barn i åldrarna 0-6 år. Vi hamnade på 12 pluspoäng. I botten låg, kanske inte helt oväntat, socialdemokraterna med fyra minuspoäng… Barometern genomfördes visserligen av en opinionsbildande organisation men kan ge en bra bild av skillnaderna mellan partierna i frågor som berör våra minsta medborgare.

Vi vill mer än något annat att barnen i vårt land ska få må bra och växa upp till trygga och harmoniska individer. Vårt parti bildades i första hand för barnens skull. Det dagissystem vi har idag,  som dels skiljer barnen från föräldrarna i alltför tidig ålder, med de psykiska konsekvenser som detta medför, dels utsätter barnen för stark ideologisk påverkan, kan aldrig bidra till ett gott samhälle. Detta tvång har fått pågå alldeles för länge och det är dags för oss som medborgare att säga ifrån, att stå upp till försvar för våra familjer och ta tillbaka makten över våra egna liv.

Maria Brodd Hemmelin
talesperson för området barnomsorg

Annette Westöö
talesperson för området Staten och familjen