Idag låter vi vår partikamrat Lars Borgström komma till tals. Lars är ledamot av Kristna Värdepartiets styrelse, gymnasielärare och också verksam som präst i Lutherska församlingen. Nedanstående är en reaktion på en undersökning i tidningen Dagen av hur frikyrkopastorer skulle rösta om det vore val idag.

KD eller KV – vilket parti står för kristna värderingar?

Hur röstar pastorer?
Enligt en undersökning som tidningen Dagen gjort (se Dagen 6/6 2016), där frågan ställdes vilket parti pastorer skulle rösta på om det vore val idag, svarade 58.7 % att de skulle rösta på Kristdemokraterna (KD). Endast 3,3% svarade att de skulle rösta på det andra partiet som säger sig stå för kristen etik, Kristna Värdepartiet (KV).

Detta förhållande beror förstås på att det ena partiet (KD) är etablerat och sitter i riksdagen, medan det andra är förhållandevis nybildat (KV). Viktigare än ett partis ålder och etablering i samhället borde emellertid vara vilken politik partierna för. Vad står de för? Vad vill de? Arbetar de verkligen för kristen etik såsom de säger sig göra?

Pastorer borde vara experter på kristen etik, men man kan undra hur det står till med den etiska medvetenheten hos den svenska pastorskåren när man ser att nästan 60 % av dem stöder ett parti som de facto lämnat den kristna etiken bakom sig. Att så är fallet kommer att tydliggöras i det som följer.

Kristen etik om aborter och homosexualitet
Ett parti har naturligtvis att ta ställning i en rad olika frågor och det är inte alltid som den kristna etiken ger direkt vägledning. Exakt vid vilken procentsats skattenivån ska läggas, huruvida Sverige ska satsa på kärnkraft, hur hög pensioneringsåldern ska vara, hur stor invandringen ska vara o.s.v. är exempel på frågeställningar där kristna människor kan komma till helt olika slutsatser.

Men det finns också frågor där alla kristna är överens. Till dem hör abortfrågan och frågan vad ett äktenskap är – dessa frågor är dessutom de som allra tydligast berör den kristna etiken. Kanske någon nu invänder att det finns ett spektrum av uppfattningar bland kristna även vad gäller de två sistnämnda frågorna. Det är i så fall en ogiltig invändning. Kristen etik räknar INTE med någon rätt att döda de små ofödda människorna och kristen tro räknar INTE HELLER med någon annan av Gud välsignad samlevnadsform än äktenskapet mellan man och kvinna. Därom kan man enkelt försäkra sig genom att läsa Bibeln eller ta del av kyrkans snart 2000-åriga tradition.

Även den s.k. naturrätten bekräftar den bibliska uppenbarelsen i dessa frågor. Redan våra samveten lär oss att man inte ska döda oskyldiga medmänniskor. Endast i råa, hedniska kulturer har man accepterat mord på de minsta och svagaste. Ett samhälle är aldrig mer civiliserat än hur det behandlar de försvarslösa, de små som inte kan skydda sig själva. Frågan om homosexuella äktenskap är också i högsta grad en samhällsfråga. Det krävs inga religiösa källor för att förstå vad som är rätt på denna punkt. Vad som är ”enligt naturen” inses nämligen enkelt genom att man vecklar ut två planscher över människokroppen; en över den manliga och en över den kvinnliga. De två är anpassade för varandra. Det är också endast en man och en kvinna som kan fortplanta sig. Naturen bär med sig sin egen bruksanvisning. Det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna är samhällets bästa byggsten, den institution där barn trivs allra bäst och där den inbördes sammanhållningen och lyckan har optimala förutsättningar att utvecklas.

Hur ställer sig KD resp. KV till abort och homosexuella ”äktenskap”?
Nu till sist ställer vi frågan vilken politik KD resp. KV för i dessa två frågor. Då märker vi för det första till vår förskräckelse, att KD övergivit sitt tidigare motstånd mot aborter och numera ställer sig bakom gällande svensk lagstiftning, som tillåter fri abort fram till den 18:e veckan. Detta har inte skett nyligen, utan för åtskilliga år sedan. KD var t.o.m. det parti som var drivande då s.k. abortturism infördes, d.v.s. att utländska kvinnor bereddes möjlighet till kostnadsfri abort på svenska sjukhus. Detta skedde under partiledare Göran Hägglunds tid som socialminister. Även då det gäller äktenskapsbalken har KD helt accepterat den nya lagen från 2009, som definierar äktenskapet som könsneutralt. KD:s anpassning till HBTQ-agendan gäller även frågan om homosexuellas möjligheter att adoptera. Inte ens där står partiet upp för de traditionella värderingarna, som värnar kärnfamiljen. Anpassningen har på det sistone t.o.m. gått så långt, att KD:s partiledare Ebba Busch Thor deltar i årets pride-parad, arrangemanget som blivit den homosexuella rörelsens särskilda flaggskepp.

KV däremot proklamerar tydligt och klart i sitt partiprogram, att man vill ”införa ett förbud mot aborter från befruktningen”. Lika tydligt slår man fast ”att lagen om samkönade äktenskap rivs upp och ersätts av en traditionell lagstiftning”

Slutsats

Det är riksdagsval om två år. Vilket parti ska den som värnar om kristen etik rösta på? Två partier menar sig vila på den kristna etiken, KD och KV. Det ena partiet, KD, använder prefixet ”krist-”, men när det kommer till kritan visar det sig att detta endast är en tom floskel. Det vore hederligare om partiet bytte namn, eftersom det kallas hyckleri att ge sig ut för att vara någonting man inte är.

Endast ett parti står frimodigt upp för alla människors fulla människovärde och talar samtidigt klarspråk om äktenskapet. Det partiet vill riva upp den lag om homosexuella ”äktenskap” som antogs 2009 och återställa äktenskapsbalken i dess tidigare form. Det partiet är KV, Kristna Värdepartiet.

Pastorer, dags att vakna!

Lars Borgström