Från kol och stål till överstatligt monopol

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den tidiga föregångaren till EU, kol- och stålunionen, grundades utifrån en realistisk syn på människan. I andra världskrigets efterdyningar stod det klart med all önskvärd tydlighet vilken ondska människor är kapabla till. Bland europasamarbetets förgrundsgestalter fanns förintelseöverlevare och tidigare motståndsmän. Genom att binda samman länder i en kol- och stålunion ville man förhindra att ett enskilt land kunde producera vapen för att starta krig mot de andra länderna.

Nu verkar realismen i många sammanhang ha flugit all världens väg. Därmed följer lockelsen att kontrollera och styra för den goda sakens skull. Om vi bara kan ena oss under en gemensam flagg, om vi bara kan få makt att köra över besvärliga länder, om vi bara kan få alla européer att tänka på samma sätt – då kan vi bana väg för ett lyckorike. Intentionerna (kanske) är goda, men följderna kan bli förödande. Vi som bor i Europa borde med tanke på vår historia vara på vår vakt. Istället är vi blåögda och låter politiker och lobbyister steg för steg inkräkta på våra respektive länders frihet och självbestämmande.

Den kristna människosyn som format och byggt Europa – som nazister och kommunister bekämpat, och som hjälpte Europa att resa sig ur askan efter andra världskriget – den håller på att rinna oss ur händerna.

Kristna Värdepartiets står för det som många tänker men få vågar uttala – att Swexit måste vara ett reellt alternativ. Vi säger att Sverige, efter en folkomröstning som så beslutar, bör lämna EU – om inte EU förändras radikalt. Vi inser att säkerhetsläget i Europa just nu gör det olämpligt att driva frågan om folkomröstning, men det är vårt långsiktiga mål. Om alla sitter still i båten kommer vi att kokas långsamt (för att frimodigt blanda metaforer). Det är det som har hänt och händer med Kristdemokraterna när det gäller abortfrågan. De flesta kristdemokrater stannar lojalt kvar i partiet oavsett vilka steg man tar bort från den ursprungliga ideologin, eftersom man hoppas på att ”förändra inifrån”. En förändring som sedan aldrig kommer till stånd.

Storbritannien har, trots alla svårigheter, visat att det är möjligt med ett utträde. Är det önskvärt? Jag tycker personligen inte det. Jag ser mycket hellre att EU demokratiseras och utvecklas till ett samarbete mellan fria och starka stater. Jag ser mycket hellre att den kristna människosynen återigen ska få genomsyra den europeiska kontinenten. Jag ser mycket hellre att Sverige stannar kvar i ett sådant EU. Men vi måste vara beredda att ta steget om det behövs– för kommande generationers skull.

Så länge vi är med i EU vill vi dock verka genom unionens alla kanaler för en god och ansvarsfull politik med människovärdet som ledstjärna.

Vi motsätter oss den ökande överstatligheten inom EU. Besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Varje stat måste få ha kontroll över sina gränser för att stoppa kriminalitet, trafficking, inflöde av droger och illegal invandring.

Vi vill motverka sexualiseringen av våra barn. Den våg av genusindoktrinering, transideologi och pornografi som sveper över barn och ungdomar i hela Europa måste stoppas. Låt barnen vara barn!

Vi vill också minska lobbyisternas inflytande. Lobbyorganisationer har fått oproportionerligt stort inflytande över EU:s politik på väljarnas bekostnad. Det är inte ett demokratiskt system, och makten måste återföras till medborgarna.

Vi vill reformera EU:s jordbrukspolitik. Den är i nuläget förödande för unionens ekonomi och motverkar medlemsstaternas självförsörjning. Här behövs en genomgripande förändring.

Sist men inte minst vår hjärtefråga: De ofödda barnens rätt till liv. Vi vill inom EU verka för att livet respekteras från befruktningen till en naturlig död. Den påstådda rätten att få döda ofödda barn har blivit ett bisarrt inslag i EU-valrörelsen. Moderaterna ”pryder” nu gatorna med sina EU-kampanj där ett skydd av ”aborträtten” är en av huvudfrågorna. En leende Ulf Kristersson mot en ljusblå bakgrund hävdar till och med att ”allt annat är fel”.

Kristdemokraternas toppnamn Alice Teodorescu Måwe, en lysande debattör som vi i många andra frågor kan ge vårt stöd, kallar sig ledsamt nog en varm anhängare av aborträtten, och har även uttryckt stöd för dödshjälp.

Är det i hjärtat eller i huvudet som det har slagit slint? Det vet vi inte, men vi vet att Europa måste skyddas från dessa i grunden fascistiska och människofientliga strömningar. Aborter och dödshjälp hör inte hemma i ett civiliserat Europa

Så rösta på ditt samvete, rösta med Kristna Värdepartiet. Den viktigaste anledningen att ge oss rösten är att bidra till det långsiktiga byggandet av en motrörelse. Vi ställer upp i alla val, och bygger steg för steg upp en opinion för de ofödda och födda barnen, för familjen och för äktenskapet. Vi skapar en proteströrelse mot etablerade partier som har gått allvarligt vilse etiskt och ideologiskt, och särskilt mot det parti som borde ha varit banerförare för kristna värden. Vi är det enda parti som långsiktigt och konsekvent står upp för kristna värderingar.

Och vi ger inte upp.

Annette Westöö

Nr 2 på EU-vallistan, ersättare i partistyrelsen

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.