Kristna Värdepartiet till Världen idag: Förena er med oss i kampen för de ofödda!

handshake-2009183_1920

Lukas Berglund analyserar på ledarplats i Världen Idag (2018-09-20) hur vi i Kristna Värdepartiet har lyckats (eller snarare misslyckats) i valet. Hans slutsats är att vi är kontraproduktiva eftersom vi förmodligen tagit röster från Kristdemokraterna och att detta i praktiken lett till att Lennart Sacrédeus inte kom in i riksdagen. Sacrédeus har enligt Berglund ”drivit på KD i abortfrågan”. Berggren avslutar med orden: ”Det finns anledning för KrVP att utvärdera hur framgångsrik deras strategi har varit.”

Berggrens sätt att resonera är inte konstigt utan följer de vanliga tankebanorna i det politiska spelet. Men vi tänker inte så. Tre ledord kan klargöra skillnaden: Långsiktighet, konfrontation och samvetet.

Långsiktighet: Berggren skriver att KrVP:s strategi är kontraproduktiv ”åtminstone så här långt”. Kortsiktigt kan Berggren ha rätt. Samtidigt är även detta svårbedömt. Vad har KrVP:s existens och abortmotstånd inneburit för skillnad i Sverige? Hur många har vi påverkat i rätt riktning? Har vårt engagemang räddat något liv? Jag vet inte. Det vet inte Berggren heller. Vår specifika strategi att utmana KD, vars ändrade inställning är huvudorsaken till KrVP:s bildande, är svår att skilja från vår blotta existens. Och vår existens kan sammantaget haft en positiv påverkan på svenskt abortmotstånd, även kortsiktigt. Berggren öppnar för att KrVP kan ha en långsiktig roll att fylla. Det är precis det vi tror. Det enda rimliga är att ha långsiktiga mål när det gäller att påverka ett av världens mest sekulariserade länder. Detta borde Berggren hålla med om. Varför då döma ut oss på grundval av ett kortsiktigt perspektiv?

Konfrontation: En annan viktig vattendelare är frågan om konfrontation kontra anpassning. När Martin Luther King kom till en stad var det vanligt att andra svarta medborgarrättsledare klagade och sa ”Kom inte hit, du gör allting bara värre”. Kings svar löd: ”Det måste bli värre innan det kan bli bättre”. Det var inte ovanligt att King fick verbala dolkstick av både vita och svarta som sa sig jobba för samma sak som han. Kings ”strategi” var konfrontation. En kultur som systematiskt förtrycker svarta måste konfronteras. Kings strategi var stark icke-vålds-konfrontation. Han placerade sig således mitt i mellan de som ville undvika konfrontation och de Svarta Pantrarna som förespråkade våld. King menade att de förtryckande krafterna måste utmanas på sätt som inte gick att ignorera, utan att för den skull använda våld. Många som stod på samma sida som King förordade en mjukare linje där man skulle nöja sig med små steg mot ökad rättvisa.

Vi tror att historien visat att King hade rätt. Ondska måste konfronteras, inte tillmötesgås. Vi menar att abortdödandet är en ondska som ingen med ett fungerande samvete borde anpassa sig till, varken etiskt eller politiskt.

Men det är precis vad KD har gjort. KD förordar fri abort och som parti gav man Göran Hägglund sitt stöd när han i egenskap av socialminister liberaliserade svensk abortlag ytterligare och så öppnade Sverige för ”abortturism”. De enda kristdemokrater som i denna fråga är värda vår respekt, är de som går emot partilinjen så tydligt och så konsekvent att de blir marginaliserade i KD (eller allra helst uteslutna). Svensk abortkultur, inklusive KD, måste konfronteras. Sacrédeus med flera vettiga KD:are skulle bli mycket effektivare abortmotståndare om de inte var bakbundna av KD:s abortliberala ställningstagande. Genom att sätta munkavle på sådana som Sacrédeus omintetgör KD en viktig opinionsbildning som annars hade kunnat ske. Den strategi Berggren tycks förorda är ”anpassning”, i sikte att vinna små segrar. Precis så tänkte även Kings vänliga kritiker. Vi tänker inte så.

Samvetet: Skälet till vår konfrontativa ”strategi” är samvetet. Om våra samveten inte förbjöd oss, skulle vi med lätthet kunna acceptera Berggrens resonemang. Men nu är det så att våra samveten förbjuder oss att stödja partier som kan ha rätt i en mängd frågor, men som lagt sig platta inför, och även bejakat, abortdödandet i vårt land. När KD dessutom börjar kompromissa i sin äktenskapssyn har vi ännu svårare att förstå Berggrens försvar av KD.

Vår utgångspunkt i samvetet hamnar också på kollisionskurs med Berggrens pragmatiska och konsekvensetiska resonemang. Berggren beklagar att våra drygt 3000 röster inte lades på KD. Då hade KD fått ett mandat mer och Liberalerna ett mandat mindre. Vi har alla skäl att förmoda att de 3202 personer som röstade på KrVP gjorde det utifrån sina kristna samveten. Men det borde de enligt Berggren inte ha gjort. De borde istället ha röstat på ett parti som bejakar abort och vars företrädare går i Prideparader. För då hade det partiet fått ett mandat mer i Riksdagen. Detta är närmast en skamlig nedvärdering av väljare som följt sina samveten och stått pall för det pragmatiska och sekulariserade tänkande som präglar den politiska diskussionen (och mången chefredaktör). Jag är övertygad om att Berggren innerst inne delar detta samvete, och därför borde glädja sig åt att det åtminstone finns 3000 ”rättfärdiga i landet”. För honom väger ett mandat i riksdagen mer. Nej Lukas. Var tog din kristna analysförmåga vägen?

Journalister i det sekulariserade Sverige har blivit något av experter på att kommentera de dagsaktuella händelserna. Man lär sig spelet med siffror och strategier. Men inget av det är vår utgångspunkt. Vår utgångspunkt är de områden där Sverige kränker rätten, barmhärtigheten och troheten – det viktigaste i Guds lag – och vad våra samveten bjuder oss att göra i ljuset av det. Vårt mål är att långsiktigt konfrontera det onda, stå upp för människovärdet för Jesu minsta, och på så sätt ge röst åt våra samveten. Motarbeta inte det Lukas! Förena dig istället med oss!

 

ljk

Mats Selander
partiordförande

Det här inlägget postades i Abort och vår livsbejakande politik. Bokmärk permalänken.